Ja, nu ska jag försöka att efter bästa förmåga gå igenom det här med dominanta och recessiva gener. De flesta egenskaper som ärvs har ett speciellt ställe, "locus", som kodar för just den egenskapen, och alltid parvis. Så kan till exempel könskromosomerna vara XX eller XY, och det i sin tur ger upphov till egenskapen "manligt kön" eller egenskapen "kvinnligt kön". Om båda generna är lika, till exempel "aa", som betyder solid färg, så säger man att katten är homozygot för den egenskapen. Är de olika, "Aa" så säger man att katten är heterozygot. När katten sedan får ungar så ärver ungarna alltid slumpvis en av generna i genparet från mamman och en annan från pappan.

En egenskap kan antingen ärvas dominant eller recessivt. En egenskap som ärvs dominant är lite enklare, därför att man kan direkt se på katten om den bär anlaget: Lisen har till exempel vita fläckar, alltså bär hon anlaget för vitfläck. En katt utan vita fläckar bär inte på anlaget. Om vi säger att anlaget för vitfläck heter "S", så heter frånvaron av vitfläckighet "s". En katt har alltid något av följande par på sin "vitfläckighetsplats": Antingen SS, Ss eller ss. När det gäller SS och Ss så har de katterna alltid vita fläckar i pälsen, och då kan man lätt se att de bär på anlaget. De katterna som är homozygota för vitfläckighet, SS, kommer alltid att ge vitfläckighet till sin avkomma. De som har Ss ger vitfläckighet till hälften av sin avkomma. De som har ss ger aldrig vitfläckighet till sin avkomma, utan om deras ungar blir vitfläckiga så måste det komma från den andra föräldern.

På samma sätt är det med anlaget för silver, "I". Om katten bär på anlaget så syns det i pälsen, katten är silverfärgad. Katten kan antingen vara homozygot för silver, "II", heterozygot för silver, "Ii", eller inte alls bärare av silver, "ii". "II"-katter kommer bara att kunna få silverfärgade avkommor. "Ii" kommer att ge silveranlaget till hälften av avkommorna, medan "ii" inte ger silveravkommor. Av dessa tre varianter är det alltså bara den tredje som inte är silverfärgad själv. Vad gäller de två första varianterna så kan man inte veta om de är homozygota eller heterozygota för silver om man inte gentestar dem. (Men man kan förstås gissa också utifrån färgerna på föräldrarna och ungarna.)

Men nu ska vi titta på de recessiva generna. Vi kan till exempel ta den mönstrade, agouti, och den ickemönstrade, solida, genen. "a" är alltså en recessiv gen jämfört med den dominanta mönstrade genen A. En katt kan antingen vara AA, Aa eller aa. De två första är mönstrade i utseendet och den sista är solid. En katt som är Aa bär alltså på den solida genen, men är själv mönstrad i färgen. Den kan alltså ge vidare den solida genen till sina avkommor utan att det "märks". Men det kommer inte att synas i avkommornas egen färg, om de inte samtidigt har ärvt den solida genen från den andra föräldern. Då blir avkomman aa, alltså solid. Så två mönstrade katter som båda bär på den solida genen kommer alltså statistiskt sett att ge en fjärdedel av avkommor som är aa, dvs solida. Hälften av deras avkommor kommer att vara solidbärare, Aa, men de kommer att se ut som vilken mönstrad katt som helst. En fjärdedel kommer att vara homozygota för den mönstrade genen, AA, och kommer därför bara att kunna ge mönstrade avkommor, även om den andra föräldern själv är solid.

När vi parade Lisen (A-) och Botvinnik (aa) så visste vi inte om det kunde bli solida ungar, för vi visste inte om Lisen var AA eller Aa. Men nu vet vi att Lisen är Aa. Hur vet vi det? Jo, genom att både Domino, Diva och Devin blev solida (aa). Annars hade alla ungarna blivit Aa, alltså mönstrade men bärare av solid färg. Då hade de allihop fått A från Lisen och a från Botvinnik. Lite kul tycker jag att alla ungarna fick olika färgkombinationer.

Ett annat recessivt anlag är siamesgenen "cs". Det är den genen som är orsaken till att det blivit så många diskussioner kring syskonrasen Neva masquerade. Vanliga sibirier kan vara bärare av den genen utan att uppfödaren vet om det. Och om man börjar para homozygota katter (nevor) med vanliga sibbar så kommer alla deras avkommor att bli bärare av denna recessiva gen. Och det tycker vi som föder upp traditionella sibirier är dumt, för vi vill att så få sibirier som möjligt ska vara bärare, för annars kommer det lite då och då att poppa upp nevor i våra kullar. Och om man parar nevor och sibbar hejvilt så kommer till slut nästan alla vanliga sibirier att vara nevabärare. Det är därför vi vill införa avelsrestiktioner för dessa parningar.

Sammanfattningsvis: skillnaden mellan recessiva och dominanta gener är alltså att en katt med bara en recessiv gen inte kommer att ha den egenskapen, utan den kommer att vara dold, och den kan osynligt föras vidare till avkomman. En katt som bara har en gen för en viss egenskap, men den genen är dominant, kommer att ha den färgen själv, och därför ser man lätt att den katten bär på anlaget.

På bilden ser ni Daisy till vänster och Dylan till höger. Båda är mönstrade (agouti) med vitfläck. Vi vet att båda är bärare av solid färg, eftersom deras pappa är svart solid (helsvart) och de har ärvt en av hans gener, som båda är lika: aa. Deras agoutilocus ser alltså ut så här: Aa.

Gissa vilka dessa tre söta kattungar är!!!! Ledtråd: de är sibiriska katter, men det är kanske inte så enkelt som man först tror.

Liv skriver: "Oj, vad stora de har blivit. Vore intressant att höra din erfarenhet om hur fort kattungarna växer under första året. Dvs "normalvikt" vid 6,8,10,12 månader för en han respektive honkatt. Jag förstår givetvis att det varierar från katt till katt, men mellan tummen och pekfingret för en normalsibbe :-)"

Mitt svar: Jag är nog inte rätt person att fråga, vet att det finns andra uppfödare som är mycket bättre på att hålla reda på vikterna på sina katter. :-) Själv är jag inte så intresserad av sånt, så det blir inte att jag väger dem så ofta efter 12 veckor.

Dylan: 1275 g

Delphie: 1250 g

Domino: 1200 g

Devin: 1150 g

Diva: 1050 g

Daisy: 1000 g

Alla väger minst ett kilo!

Jag vet inte om det någonsin blir aktuellt, men om jag säljer en parning från Jasper till annan uppfödare, så har jag nu skrivit ett avtal för detta, eftersom jag är en sån kattnörd. Så nu har jag alltså separata avtal för försäljning av sällskapskatt, avelkatt och omplaceringskatt samt ett parningsavtal för min första avelshane!  ;-)

Egentligen ska man inte välja sina avelskatter utifrån färger och mönster, av flera olika skäl, men jag kan ändå inte låta bli att ändå fundera lite på vilka färger och mönster jag i första hand vill satsa på i min uppfödning, bara för att det är kul. Men fortfarande väljer jag mest mina aveldjur utifrån andra kriterier än färgen.

Jag har ju alltid varit svag för färgen golden och inför utställningen i morgon så tänker jag så här angående Jasper: Om han blir färgändrad till golden så blir jag jätteglad, för jag har alltid önskat mig en goldenkatt! (Golden är som svartmönstrad, men med mindre svart och mer gyllenbrunt. Färgen i pälsens botten ska vara aprikos snarare än grå.)

Men om han inte blir färgändrad så blir jag också jätteglad, för då får han vara med och tävla, och det här blir antagligen hans enda utställning, eftersom jag vill göra allt jag kan för att han inte ska börja urinmarkera. Så det är en win-win-situation!

För det första ska sägas att de allra flesta sibiriska katter aldrig behöver badas, för deras pälskvalitet är sådan att det sköter sig själv. (Undantag finns förstås.) Men många tycker att katten blir finare efter badning eller så är de allergiska, och badar därför sin katt regelbundet, kanske till och med så ofta som en gång i veckan. Tricket är att börja redan när katten är liten. Då kan man i början sätta den i tvättstället eller badkaret utan att man har duschen på och utan schampo, och det brukar inte vara något problem alls. Sedan kan man så småningom börja vänja den vid dusch och ett milt kattschampo. Så länge man sedan fortsätter att bada regelbundet, så fortsätter katten att vara ganska lugn när man duschar/badar den, men för säkerhets skull kan man klippa klorna innan. Vattnet ska vara lagom varmt, och tänk på att katter har lite högre kroppstemperatur än vi människor.

Känner lätta förkylningssymptom och börjar noja om att jag har fått svininfluensan. Hur ska man veta det? De hinner tydligen inte testa alla. Tänk om man råkar smitta någon och den blir jättesjuk....  :-(

Nu har jag också tagit tag i det här med en lokal träff för Sällskapet Sibirisk katt. Den första träffen någonsin i vår Göteborgsregion kommer att bli den 27 september, så skriv upp det i kalendern redan nu!  ;-)

Och så har jag kommit på att några av kattungar har prickar. Kanske inte så konstigt tycker ni, men jag har registrerat dem som tigré och då ska de ha ränder. Vad skriver man om katten både har prickar och ränder? Tigré får det väl bli, antar jag. Finns inga nära släktingar med spottedmönster, vad jag kan se. (Ibland önskar jag att jag hade en mentor...)

I helgen är det som sagt utställning i Borås, och varken Margitas katt Agnes eller kullens pappa Botvinnik kan komma, fast det var tänkt så från början. Förhoppningsvis kommer däremot Miss Emmi's Cleo Catling och Haknäsans Twilight Jasper att finnas där till allmän beskådan, och de har ju, som ni kanske vet, redan vunnit. Mitt hjärta alltså. Om ni går dit så hälsa från mig!

Kanske, kanske kommer jag snart att presentera en liten kattflicka för er (hon som jag funderar på att köpa). Hon är en sötnos av sällan skådat slag, men så länge jag inte bestämt mig får det förbli en hemlighet. Enda "problemet" är att ganska snart kommer min "kattkvot" att vara fylld, och frågan är då om jag har valt de rätta avelskatterna?

Evora har tydligen börjat visa sina gosiga och intelligenta sidor hos de nya ägarna, och de har blivit charmade förstås! Hennes nya ägare är så måna om att hon ska ha det bra, att jag blir alldeles rörd. :-)

Äter numera aloe vera varje morgon och kväll och inga mjölk- eller mjölprodukter. Tydligen är sånt farligt för hälsan, på grund av att de är så raffinerade. Sojayogurt (soygurt) blir det mycket i stället. Och dinkelknäckebröd.

Den där allt överskuggande lusten att laga mat och vara huslig har förresten ännu inte infunnit sig, men den som väntar på något gott...jag är ju bara 39 år ung än så länge!