Har varit på kattföreläsning i kväll och blev påmind om att många kattuppfödare faktiskt saknar social kompetens. Satt vid ett bord med maine coonuppfödare på fikarasten och tänkte att jag kanske skulle lära känna några nya kattmänniskor, men precis som tidigare när jag försökt socialisera med kattuppfödare från andra raser så kände jag mig mest ignorerad, ärligt talat. En av dem ville efter ett tag gärna berätta för mig om alla sina katter, men hon verkade inte ett dugg intresserad av mig eller mina katter. Min teori är att många kattuppfödare väljer att syssla med katter för att de inte är så bra på att hantera människor....Nåväl, det har ju ingenting med mig att göra, eller hur?
Anna-Maria J
29 september 2009 22:15
Tråkigt. Men det är säkert bara osäkerhet från den man möter. Osäkerheten gör att man missar turtagandet i samtalet.
Jag passar istället på att fråga om rasen, problem, uppfödning. Alltid får man några tips och lär sig något nytt.
http://www.minjasjuvel.pixbox.se
Katarina
29 september 2009 22:34
Jag har aldrig träffat några riktiga kattuppfödare egentligen förutom dig och du är en mycket trevlig sådan :-D
Men i min värld är en katt en katt... sen har vi alla våra favoriter när det gäller extriören... men sen är det fortfarande kattens personlighet som är det viktigaste. Kan inte förstå varför en ras är bättre än en annan. Det viktiga är att det känns rätt. Du, Emelie känns rätt! Där av de helt underbara katterna du föder upp. Tänker då på Evora, Lizen och Cornelias personligheter.
Guro
29 september 2009 23:18
Eller så er det jo også forsket på at mange liker å snakke om seg selv og det som opptar en selv. Så kanskje hun bare snakket om sine katter fordi du spurte, og hun foretrekker å snakke om seg selv og ikke om andre. Det er mange oppmerksomhetssyke mennesker også ;)
Vivi
30 september 2009 10:14
Det är nop lite så med alla "hard core"-djur männsikor, hästuppfödare och hunduppfödare kan vara likadana. Jag har upplevt samma som du , tyvärr fick jag så mycket negativa intryck tillslut att jag valde lämna det formunet helt och hållet efter att vi förlora så många ur vår kull.
Jag tror dock att man säker också kan hitta riktiga guldkorn till vänner dock :)
http://www.missvivis.se
Margita
30 september 2009 12:29
Ja, jag måste ju sälla mig till kommentarerna här. Du är social och jättetrevlig och hjälpsam, Emelie! Du delar med dig av din kunskap och är generös, vilket vi andra tackar för! Att göra som de gjorde med dig kring bordet är ju bara så omoget - men det handlar nog om rädsla ändå. Men ändå, man är vuxen och borde veta bättre tycker jag.
Jag har också upplevt liknande situationer men försöker numer se det med humor. Egentligen säger det mer om de människorna och det kan ju faktiskt bli ett problem för dem, inte för mig eller dig!
http://meab52.wordpress.com