Alla inlägg den 15 september 2009
Jag gjorde som Maria sa, och vips så fungerade det!
Stort tack till Beatas matte J, som skriver så här om sin superfina sibbekisse: "Eftersom jag själv tycker att det är jättekul att se bilder på dina tidigare kullar tänkte jag dela med mig några nytagna bilder på Beata. Visst är hon fin! Hon är verkligen en härlig katt, väldigt tillgiven och nyfiken. Jag har fortfarande tankar på att försöka ställa ut henne och ta tag i all administration kring uppfödning. Det vore underbart att ta någon kull på Beata. Hon skulle säkert ge fina kattungar. "
Jag vill tipsa alla kattintresserade att anmäla sig till Husdjurshälsans kattungeskola i Högsbo, Göteborg den 7, 19 oktober och 11 november klockan 19.00 Man kan gå alla gånger eller välja en gång. Jättebra även för den som haft katt ett tag. Jag ska självklart dit och kan skjutsa om ni vill! Jag vet att kursdeltagare från tidigare år har varit jättenöjda. Tidigare har de bland annat tagit upp hälso- och foderfrågor, och jag kommer förstås att uppdatera mitt informationshäfte utifrån det jag får lära mig. Och det bästa av allt är att det är helt GRATIS! Gratis är gott, det har jag alltid tyckt!
På bilden ser ni en liten Lisen och birman Poetry, som nyligen fått en kull hos Onofre i Spanien.
Tack för hjälpen! Ska genast testa!
Så här går det till hemma när jag sitter vid datorn:
1. Jag har fått två jättefina bilder på Beata som jag vill visa på bloggen. Men det går inte, för bilderna är BMP, men de måste vara JPG eller GIF för att kunna läggas in. Frustration.
2. Jag frågar H om han vet hur man gör när man konverterar en bild. Han säger nej, vilket är ett megastort framsteg för honom. (Tidigare sa han alltid ja innan han ens hade hört frågan.)
3. Det går några dagar. Det går veckor. En dag, när jag är ensam hemma och H är på jobbet så tänker jag att jag ska klara av detta själv. Så himla svårt kan det väl inte vara. Laddar ner ett konverteringsprogram. Följer sedan instuktionerna och laddar upp de två bilderna som ska konverteras. Klickar på konvertera. "2 pictures were successfully converted", säger datorn. Men jag är inte den som ropar hej förrän jag hoppat över bäcken.
4. Jag försöker på nytt ladda upp bilderna, som nu ska vara av formatet JPG, men nej. Det går inte. Stor, fet jättefrustration. Jag gör om proceduren flera gånger, men varenda j***a gång så säger datorn att bilden fortfarande är en BMP. Jag skriver in allt som jag tror att man ska skriva in, och de har försökt göra konverteringsprogrammet så användarvänligt som möjligt genom att skriva pedagogiska instruktioner och bilder men det hjälper inte. Jag har kört fast. Känner hjälplösheten och ilskan i hela kroppen. Det är säkert någon jättelätt grej som behöver göras och jag kan bara inte komma på den. Jag vill ju bara visa de underbara bilderna på "min" Beata Bebop. Teknikstress.
5. På kvällen, när H kommer hem, så kommer jag att be H att hjälpa mig. Och han kommer inte att kunna göra det på två sekunder som jag skulle kunna önska. Det kommer att ta längre tid. Och när jag pratar med H så kommer han att höra på min röst att jag är arg och frustrerad. Och han kommer att tro att det är honom jag är arg på. Och det kommer inte att spela någon roll att jag förklarar att jag inte är arg på honom utan på det faktum att jag inte kan visa Beata-bilderna på bloggen för att någon dum datorprogrammerare har kommit på att datorer ska vara krångliga i stället för lättanvända.
6. H kommer panikslagen att försöka hjälpa till. Panikslagen för att han tror att jag är arg på honom och för att han tror att det värsta som kan hända är att jag blir arg och för att han tror att det är hans fel och för att han tror att hans uppgift här i livet är att serva andra. När jag blir arg så kommer därför han att bli arg. På mig. För att skydda sig mot det han upplever som en fara mot hela hans existens: att någon blir arg på honom. (Vilket jag ju har förklarat att jag inte är. Det är ju datorn jag är arg på, eller min hjälplöshet, eller jag vet inte egentligen vad det är längre...)
Kanske skulle jag kunna sluta att ta allt det här datorstrulet så himla personligt?
Jag minns när jag förr i tiden brukade titta avundsjukt på 100-i-topp-listan på min bloggportal (som visar störst antal besökare) och undra vad de bloggarna hade som inte jag hade. Men nu när jag tittade på topplistan från förra veckan så upptäckte jag att min blogg var med där! På plats 84 står det EMMISIBIRIER. Och det känns inte alls som om jag blivit "speciell" på grund av det. Jag är ju precis samma vilse-i-pannkakan-Emelie med samma nojor, samma förkylning, samma Eckhart Tolle-lyssnande, samma kattintresse, samma känsla av att jag-borde-gilla-matlagning-men-jag-gillar-det-inte. Visst är det märkligt hur vi människor fungerar?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|