Sara köpte ju Cleo av mig för några månader sedan, trots att hon var allergisk mot katter. Ja, hon var till och med så allergisk att att hon hade det största möjliga utslaget på pricktestet: 4+. Idag var Sara på allergimottagningen igen och denna gång var kattallergin helt borta!!!!  :-D Inte ett enda litet utslag! Vilket mirakel! Naturlig hyposensibilisering, kallas det visst. Grattis till Sara och Cleo och lycka till på utställningen nästa helg!

Nu har jag gjort en ny omröstning. Var med och rösta!

Ett förtydligande: I förslaget om att katter som inte ska användas i avel ska kastreras så tänker jag mig en lag som säger att katter utan stamtavla ska kastreras senast vid en viss ålder, kanske 10 månader. Man ska kunna lämna en skriftlig ansökan om undantag från den regeln. Min tanke är då att bara de personer som verkligen gör den extra ansträngingen att skicka in en skriftlig ansökan kommer att avla på sina huskatter, och då kommer dessa personer förhoppningsvis att vara mer medvetna om vad det innebär att föda upp katter, och vilket ansvar det innebär. Färre kattungar kommer då också att avlivas eller aborteras, och katthemmen kommer inte längre att bli översvämmade med kattungar varje sommar.

Med märkningen tänker jag mig en lag som säger att alla katter som byter ägare ska vara märkta vid överlämnandet och att alla katter ska märkas senast vid (exempelvis) 10 månaders ålder. Det finns två metoder för märkning: örontatuering och ett microchip, som sätts in i kattens nacke.

Som en bakgrund kan jag berätta att när lagen om märkning av hundar infördes så minskade antalet hemlösa hundar betydligt i Sverige.

Idag har jag varit och fått bio-responsbehandling hos Anna-Lena Westin här i Göteborg. Det var en intressant upplevelse. Så här gick det till: Jag fick fylla i ett formulär med namn och adress med mera och sedan började Anna-Lena, som är sjuksköterska i botten, att fråga mig om min hälsa och jag drog alla mina krämpor, varav magproblem är en och allergi mot katt, björk och nickel är en annan.

Sedan hade Anna_Lena en apparat som hon scannade in värden som hon fick när hon mätte de elektriska nivåerna i min kropp. Jag, som känner till alternativmedicin lite, förstod att det var de olika meridianerna i kroppen som hon mätte. Då hördes olika ljud, antingen höga eller låga i tonhöjd. Värdena skulle ligga lite mittemellan, men det gjorde inte mina värden, förstås, utan det var höga och låga ljud om vartannat. Maskinen lagrade alla dessa värden och skrev ut ett litet kvitto, som jag antar att hon sedan kommer att jämföra med de värden som jag får när behandlingen är slut.

Sedan började då själva behandlingen. Jag fick ha på mig en sorts kall "platta" på njurarna, på bröstet och på ögonen (med nät över så att man kunde se litegrann). Och så fick jag hålla i två metallkulor som var fuktade med vatten. Allihop var kopplade till maskinen, som nu skickade ut elektriska impulser i min kropp. Jag kände faktiskt lite, fast vissa människor känner ingenting alls och det innebär inte att det inte fungerar. Det jag kände var vibrationer i kroppen, särskilt under den renande fasen. I slutet kände jag mig även lite illamåande. Efteråt har jag också känt av behandlingen lite i form av huvudvärk och en lite konstig känsla i magen.

Under tiden behandlingen från apparaten pågick berättade Anna_Lena att jag ett tag framöver ska sluta med alla komjölkprodukter och allt som innehåller vete. Däremot gick det bra med sånt som var gjort av får- och getost samt dinkel. Jag skulle även dricka lite aloe vera varje morgon och kväll samt skriva upp mina matvanor. Jag ska försöka sluta äta sent på kvällen, vilket jag är lite orolig för hur det ska gå. Efter en timme var behandlingen klar, och jag är jättenyfiken på att lära mig mer om detta!

Det är verkligen jättegulliga människor som har tingat katter i D-kullen. Jag har helt klart haft tur med mina kattungeköpare ända från start. Som alltid så känner jag mig jätteglad för att katterna ska få komma till så bra hem!    ;-)

Nu har jag en honkattunge på gång, och ingen annan har hunnit före! Men jag ska låta henne utvecklas lite innan jag bestämmer mig för att tinga henne. Många saker är det att ta med i beräkningen när man väljer avelsdjur.....;-)

Praktikplatsen på zooaffären känns både bra och mindre bra, och det bästa är att jag känner att jag behövs och att jag får fysisk träning varje dag när jag fyller på vattenflaskor, mat och rengör burar. Lite intressant också att följa händelseutvecklingen i avelsrummet, där det regelbundet föds råttor, möss och hamstrar. Har insett att jag är intresserad av all sorts djuravel, och skulle inte ha något emot att till exempel föda upp ökenråttor, men det är lite opraktiskt med alla katter som bor här hemma då. ;-) Hästar och sånt är väl annars egentligen de enda sorters djur som man kan tjäna pengar på att föda upp, men hästar är jag inte så intresserad av.

Bättre självförtroende har jag fått också när jag känner att jag klarar av att jobba, även om det är på deltid. Men det är väl inte mitt drömyrke direkt.

Kattungarna växer och frodas. De har nu övergått från specialvåtfodret "Intestine" till "Kitten instinctive" från Royal Canin, och inga magproblem har det varit än så länge. Men för säkerhets skull ska jag köra med "Kitten Persian" torrfoder när specialtorrfodret tar slut. Lisen är mager som en sticka, och vill äta resterna från våra tallrikar på kvällarna. Det tar på att ge di till sex småkissar.

En kommentar som jag fick idag: "Vår 8 årige son har EN stor önskan - att få en katt! Han pratar om katt nästan varje dag! Jag och min man älskar också katter, men min man är testad och konstaterad pälsallergiker för ca 15 år sedan. Efter det la vi tankarna om djur på hyllan. OM man kommer och prov "sniffar" och det inte blir någon reaktion - kan man då känna sig hyfsat trygg med att det inte blir värre sedan?"

Mitt svar: Tyvärr så finns det inga garantier, men bland dem som har sibiriska katter hemma så finns det väldigt många pälsdjursallergiker, och det är ju ett bevis på att det fungerar för många. Men sedan finns det även exempel på folk som har fått omplacera sin katt för att det inte har fungerat, så det är ett stort dilemma för oss som föder upp sibiriska katter.

Mitt hopp står just nu till en alternativmetod som jag just har upptäckt: Bioresonansterapi. Tydligen är det så att flera har blivit helt botade efter att ha gått igenom den behandlingen. Ska själv testa nu på onsdag och om jag får bevis på att det fungerar så kommer jag att rekommendera metoden till mina kattungeköpare.

Jag kanske är konstig, men jag tycker att jag ser mina kattungar mer objektivt när jag ser dem på foto, och D-kullskatterna är verkligen vackra som få!!! Helt objektivt sett, alltså.  ;-)

....titta bara på Daisy med sin runda huvudform och stora vackra ögon! Väldigt lik sin halvsyster Beata, och båda döttrarna är, enligt min mening, mer rastypiska än mamma Lisen.