Ledaren i dagens DN handlar om den nya, hårdare sjukförsäkringen, och varför den är så bra (!) Jag fattar först inte hur någon kan tycka att det är bra att sjuka människor ska bli av med sin sjukpenning, men sedan inser jag att den som har skrivit artikeln utgår från två premisser:

1. Han (hon) tror att en stor del av de som sjukskrivits av läkare och sedan nekats ersättning av Försäkringskassan faktiskt är friska. Eller åtminstone så pass friska att de klarar av att arbeta heltid.

2. DNs ledarskribent tror också att man kan fortsätta att ställa lika höga krav på arbetstagarna som man gör idag, och att de som nekats ersättning från Försäkringskassan ändå ska kunna hitta ett jobb och sedan klara av det jobbet i fortsättningen.

Dessa två utgångspunkter är helt uppåt väggarna, enligt min mening. Man kan inte fortsätta att effektivisera och skära ner för att på så sätt tjäna mer pengar åt dem som äger företagen, och samtidigt tro att en person som inte är 100% frisk ska kunna få jobb i dessa slimmade organisationer, än mindre klara av arbetet i längden.

Eller också är det inte det ledarskribenten tror. Han kanske mycket väl vet att vissa kommer att bli utslagna från arbetsmarknaden, men skiter i det så länge det inte drabbar honom själv. Ledarskribenten verkar oroa sig väldigt mycket för att de rika ska behöva dela med sig i form av skatter och väldigt lite för att de fattiga och sjuka kommer att få det ännu sämre än de redan har det.

Nä, fram för mer rättvisa! Låt människor jobba efter sin egen förmåga i stället för att tvinga in dem i det hårda arbetslivets omänskliga struktur där det nu råder ett klimat som säger: "anpassa dig eller gå". Vad händer med oss som inte förmår anpassa oss? Vad händer med oss som inte orkar jobba lika mycket som andra? Vi fejkar inte, jag lovar. Vi kämpar med blod, svett och tårar för att passa in, duga, orka med, men det fungerar inte ändå. Folk börjar klaga på oss. Vi börjar må sämre, men kämpar ändå. Till slut brister det. Är det meningen att vi ska förpassas till samhällets soptipp? Var tog toleransen för människors olikheter vägen?

Hehe, nu börjar jag bli riktigt politisk, för jag har lagt in den här kommentaren på DNs hemsida också. Läs här! (Klicka på kommentarer. Min kommentar finns just nu på sidan ett.)

"Lilla killen har sovit i min säng hela natten. och jag har vaknat ett par gånger av att han har tittat på mej och spunnit som bara den, då klappade jag honom lite sen somnade han om igen.
Vid 05.30 vaknade jag av honom för att han sann igen, men denna gången verkade han inte så trött längre. Så han satte sig på min lilla klädhög längst ner på sängen och såg sig själv i spegeln, detta är något han verkligen är fachinerad av vill jag lova. Han fräser inte eller så utan sitter bara och tittar på sig själv, och rör sig lite ibland för att se om den på andra sidan gör samma sak =)
Lillkillen är både väldigt kelig och pratar väldigt mycket med mej, så det känns bra att han är social i alla fall =D
Samtidigt som jag skriver nu så har han faktiskt varit och kissat på lådan för första gången. Och han vill gärna vara med och skriva på datorn så han har gått ett par gånger fram och tillbaka och tyckt på massa tangenter jag inte visste att jag hade =)
(så det tog ett tag att skriva detta mailet) ;)"

Resan hem gick jättebra, han pep bara första kvarten sen somnade han i min tröja med framtassarna och huvudet mot min arm och sov sen hela vägen hem. Han verkar väldigt lugn, och har utforskat mitt rum nu, busat med mej och mamma och även själv. och han spann som en riktigt stor kisse när han låg i min famn förut.. Nu ligger han i min säng och sover, och drömmer även lite, han ser ut som hundar gör när dom drömmer =)
Jag hör av mej i morgon med om vidare information.. Och självklart kommer ett par bilder med =)"

Margita: kom snart och hälsa på!!!  :-D

Tack Pernilla från Haknäsans uppfödning för underbara Jasper!!!

Nu sitter H på tåget mot Göteborg med en pipande liten Jasper i knät. H har skickat en bild och jag är mycket imponerad av Jaspers kraftiga benstomme, vilken han måste ha ärvt av sin vackra mamma Zita. Man ser att framtassarna ser väldigt stora ut i förhållande till huvudet. Vacker kolafärg har han också, vilket jag är väldigt svag för. Vackra ungar hoppas vi på i framtiden, men först och främst ska vi nu njuta av den lilla killen så mycket vi kan. Ska försöka få till något foto på stationen innan han flyttar hem till Angelica. :-D Angelica, lova mig att skicka bilder och rapporter sedan!!!

Botvinniks matte Sara har förresten inte bestämt sig för någon kattunge ännu, så vi väntar med spänning på vem det blir (om det nu blir någon alls)! Hon har fram till onsdag på sig. :-D Idag var hon här och gosade med de små liven, som nu är väldigt, väldigt underbara!