Lilla Cleo, som fortfarande bara är en liten unge på 4,5 månader, har redan börjat löpa!!! Snacka om tidigt! Även Amanda var väldigt tidig av sig, så nu är det väl snart dags för Cornelia också.

Cleo har förresten kommit på hur hon ska ta sig högst upp på vitrinskåpet, där vippor och kattgodiset finns: hon hoppar från mattes axel!  :-)

På bilden är Cleo 6 veckor.

Idag fick jag äntligen hem Royal Canins bok om kattuppfödning som jag har beställt och den är jättebra! Otroligt uttömmande och pedagogiskt skriven. Flera kattexperter har varit med och bidragit till boken. Rekommenderas varmt till alla som är intresserad av kattuppfödning. Går att beställa genom uppfödarsidorna på Royal Canins hemsida. Kostar 379 kronor.

Margita, vill du låna den efter mig? ;-)

Ett litet tillägg nu när jag har läst en bit: boken är skriven ur ett amerikanskt perspektiv, det märker man. Ibland har översättaren använt engelska uttryck i stället för att skriva den svenska motsvarigheten, kanske för att det inte finns något svenskt vedertaget ord för vissa färger. Vissa kapitel är bättre än andra, vilket säkert beror på att det är olika författare som skrivit dem. Vissa saker känns överdrivna, som till exempel att sy ihop den nyfödda kattungens navelsträng med en tråd - överambitiöst, enligt min åsikt. 

Hon vill tinga sötnosen Daisy!  :-D

Alltså får jag ändra min omröstning nu. Av 31 personer som hade röstat hade 16,1% röstat på Daisy. Flest (29%) hade röstat på lilltjejen Diva. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag gick ut och sa att Sara antagligen skulle tinga Diva. Men nu har Sara och Peter, som äger kullens pappa Botvinnik, börjat tveka på grund av eventuell förvärrad allergi. Dessutom har de bestämt sig för att välja mellan Domino och Devin, och de har fått respit med att bestämma sig tills ungarna är 5 veckor gamla.

Idag har jag låtit kattungarna flytta ut ur bolådan och in i "kattungehagen" som består av vår klädkammare. Jag har täckt golvet med tidningar och placerat in en sandlåda, en låg skål med kattungetorrfoder, en kattbädd och ett par bollar. Klädhyllan, som katterna använder som förlossningslåda, har jag klätt in med tyg, där kattungarna kan sova tryggt. Jag har täckt för ingången med ett nät, som Lisen kan hoppa över. Nu blir det mycket spännande för de små krabaterna att upptäcka! Plötsligt blir deras värld större.

Konstigt nog så brukar kattungarna alltid vilja smaka på sanden, men inte på maten. (Mamman brukar äta upp maten.) Vad det kan finnas för evolutionära fördelar med detta kan jag inte riktigt förstå. Kanske kan sanden få igång magen lite?

Håller just nu på att testa en ny sorts sand som heter SP2000 och är biologiskt nedbrytbar. Alltså borde den inte heller vara farlig att äta. De stora katterna kissar och bajsar i den som vanligt. Finns bland annat att köpa hos foderbilen.

Tidigare har jag låtit kattungarna få provsmaka riktig mat vid tre veckors ålder, men då har de alltid känts för små för att fatta vad de ska göra, så den här gången ska jag börja vid fyra veckors ålder. Det jag brukar börja med är rå nötfärs, modersmjölksersättning och rå äggula. Sedan börjar jag ge dem torrfoder uppblött med modersmjölksersättning, kokt fisk osv.

Nya bilder kommer på söndag eller måndag!

Johanna, som var här nyss, funderar på att tinga söta Daisy. (Lilla Lo tycker att Daisy liknar en teletubby.) ;-)  Johanna ska höra av sig i morgon när hon har sovit en natt på katthåren som hon fick med sig.

Ännu är ingen av kattungarna tingade, men nu känns det som att det börjar röra på sig! Paret som var här i kväll är intresserade, men de ska fundera lite till. Kanske bestämmer de sig i morgon.

Kattungarna går nu på vingliga ben och utforskar lådan. När jag idag bytte i lådan så fick de gå omkring på golvet en stund och de två största, Dylan och Domino, gick med självsäkra steg och verkade tycka det var jättespännande, medan minstingen Diva pep som om hon önskade att någon skulle komma och rädda henne så fort som möjligt. Det jag har kunnat utröna av deras temperament än så länge är att Domino är lugnast och väldigt trygg av sig (som en nallebjörn ungefär), Dylan är framåt och orädd. Delphie och Diva är lite pipiga när man lyfter upp dem, vilket jag tycker brukar vara typiskt honkattungar (och även flickbebisar), kanske är de lite känsliga små individer som har stort behov av att uttrycka sig, precis som jag. ;-) Devin och Daisy känns båda som trevliga och nyfikna små krabater.

Lisen är inte lika orolig för sina ungar som i början, men ibland blir hon sur på Evora, som kanske råkat komma för nära, och klår upp henne. Cornelia däremot, har till och med varit nere i lådan och nosat.

Idag var första gången jag hörde en av kattungarna spinna! Det har också börjat bli större intresse för kattungarna, så jag ska ha besök både i kväll och i morgon.

Bild: Devin, Dylan och Domino.