Idag fick jag äntligen hem Royal Canins bok om kattuppfödning som jag har beställt och den är jättebra! Otroligt uttömmande och pedagogiskt skriven. Flera kattexperter har varit med och bidragit till boken. Rekommenderas varmt till alla som är intresserad av kattuppfödning. Går att beställa genom uppfödarsidorna på Royal Canins hemsida. Kostar 379 kronor.

Margita, vill du låna den efter mig? ;-)

Ett litet tillägg nu när jag har läst en bit: boken är skriven ur ett amerikanskt perspektiv, det märker man. Ibland har översättaren använt engelska uttryck i stället för att skriva den svenska motsvarigheten, kanske för att det inte finns något svenskt vedertaget ord för vissa färger. Vissa kapitel är bättre än andra, vilket säkert beror på att det är olika författare som skrivit dem. Vissa saker känns överdrivna, som till exempel att sy ihop den nyfödda kattungens navelsträng med en tråd - överambitiöst, enligt min åsikt. 

Hon vill tinga sötnosen Daisy!  :-D

Alltså får jag ändra min omröstning nu. Av 31 personer som hade röstat hade 16,1% röstat på Daisy. Flest (29%) hade röstat på lilltjejen Diva. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag gick ut och sa att Sara antagligen skulle tinga Diva. Men nu har Sara och Peter, som äger kullens pappa Botvinnik, börjat tveka på grund av eventuell förvärrad allergi. Dessutom har de bestämt sig för att välja mellan Domino och Devin, och de har fått respit med att bestämma sig tills ungarna är 5 veckor gamla.

Idag har jag låtit kattungarna flytta ut ur bolådan och in i "kattungehagen" som består av vår klädkammare. Jag har täckt golvet med tidningar och placerat in en sandlåda, en låg skål med kattungetorrfoder, en kattbädd och ett par bollar. Klädhyllan, som katterna använder som förlossningslåda, har jag klätt in med tyg, där kattungarna kan sova tryggt. Jag har täckt för ingången med ett nät, som Lisen kan hoppa över. Nu blir det mycket spännande för de små krabaterna att upptäcka! Plötsligt blir deras värld större.

Konstigt nog så brukar kattungarna alltid vilja smaka på sanden, men inte på maten. (Mamman brukar äta upp maten.) Vad det kan finnas för evolutionära fördelar med detta kan jag inte riktigt förstå. Kanske kan sanden få igång magen lite?

Håller just nu på att testa en ny sorts sand som heter SP2000 och är biologiskt nedbrytbar. Alltså borde den inte heller vara farlig att äta. De stora katterna kissar och bajsar i den som vanligt. Finns bland annat att köpa hos foderbilen.

Tidigare har jag låtit kattungarna få provsmaka riktig mat vid tre veckors ålder, men då har de alltid känts för små för att fatta vad de ska göra, så den här gången ska jag börja vid fyra veckors ålder. Det jag brukar börja med är rå nötfärs, modersmjölksersättning och rå äggula. Sedan börjar jag ge dem torrfoder uppblött med modersmjölksersättning, kokt fisk osv.

Nya bilder kommer på söndag eller måndag!