Miss Emmi's sibiriska katter

Alla inlägg under juli 2009

Av Emelie - 31 juli 2009 20:10

Jag kan inte låta bli att drömma om vilka vackra kattungar Cornelia och Jasper kommer att få om lite mer än ett år (G-kullen). Jag vet att det låter knäppt, men det är så himla spännande att jag snart kommer att äga en egen avelshane! Ungefär hälften kommer att bli silver, vissa kanske med rufism (varm ton). Och hälften kommer att bli svart tigré, men kanske kanske blir det någon golden också. För att inte tala om Lisens och Jaspers ungar (F-kullen): en variation av randiga katter från ljus kolafärg till mörkbrun med mycket svart. Ungefär hälften kommer att få vita tassar. Lisens och Jaspers kull kommer att ha extremt låg inavelsgrad.


Obs! Jag är medveten om att mycket kan hända och att allt inte blir som man planerar, men drömma får man göra ändå.  :-D

ANNONS
Av Emelie - 31 juli 2009 18:52

Nu var det länge sedan som jag skrev något om politik, så idag kände jag att det var dags att skriva lite om min syn på könsroller, feminism och sånt.


Vi börjar med de traditionella könsrollerna. Där finns ju det lite föråldrade synsättet att män måste vara "manliga" och kvinnor "kvinnliga". Det finns en massa "regler" för hur kvinnor och män ska vara och bete sig och om man avviker från det så blir folk arga. Traditionellt har det nog också varit så att dessa könsroller varit väldigt omedvetna hos de flesta, och för dem som "passade in" i mallen så var de traditionella rollerna inga problem. Det var ingen som ifrågasatte rollerna.


Men detta förändrades i och med att kvinnorörelsen växte fram. En av de centrala teorierna hos feminismen var, och är, idén om patriarkatet. Problemet, menade de första kvinnosakskvinnorna, var att de traditionella könsrollerna inte var jämställda utan väldigt ojämställda, alltså orättvisa. Och så här i efterhand så är det lätt att se att så var det också: kvinnor var inte myndiga, utan deras man eller någon manlig släkting hade ansvar för allt som kvinnan gjorde, inklusive deras ekonomi. Kvinnor fick inte rösta, inte studera, ingenting. Sedan dess har det hänt en hel del, men många tycker fortfarande att kvinnor får kämpa i underläge, bland annat på arbetsmarknaden, vilket betyder att vi fortfarande inte har ett helt jämställt samhälle. Å andra sidan kanske kvinnor befinner sig i ett överläge i hemmet och familjen, så ur det perspektivet är vi kvinnor kanske inte så diskriminerade ändå.


Nu kommer jag in på ämnet feminism. Tråkigt nog har det ordet blivit ett skällsord i många kretsar, men den ursprungliga betydelsen är ju faktiskt bara att män och kvinnor ska ha samma möjligheter, och det kan väl ändå de flesta skriva under på, eller? Jag vet att på 60-talet så var det många hemmafruar och män som reagerade mot feminismen av olika anledningar och tyckte att de radikala feministerna gick för långt, men jag tror ändå väldigt mycket på rättvisa som en grundtanke, oavsett om det handlar om rättvisa mellan raser, kön eller samhällsklasser.


Sedan kommer vi till frågan om feminismens olika riktningar, för att inte tala om den nya mansrörelsen. Vad jag vet så kan man dela in feminismen i två huvudspår: likhetsfeminism och särartsfeminism. Likhetsfeministerna betonar kvinnors och mäns likheter "vi är alla människor" och på det sättet motiverar man varför kvinnor och män ska ha samma rätt till utbildning, arbete osv. Problem kan dock uppstå när det blir så viktigt med likhet att man blir rädd för olikheterna. Till slut känns det kanske som att alla kvinnor "måste" klä sig och bete sig som män för att "duga". Mannen blir då, trots tanken om jämställdhet, en norm som kvinnor förväntas anpassa sig till.


Vad gäller särartsfeminismen så betonas i stället olikheterna mellan män och kvinnor. Både män och kvinnor har rätt till sin egen särart, säger förespråkarna, och det traditionellt kvinnliga är precis lika viktigt som det traditionellt manliga. Men då kan det bli tvärtom: alla kvinnor "måste" tycka om att vara hemma och ta hand om barn för att "duga". Då blir det fel åt andra hållet. Dessutom har många börjat ifrågasätta om det verkligen finns något som är kvinnligt och manligt per se, eller om allting bara är sociala konstruktioner.


Som tur är så har även männen börjat upptäcka att det är jobbigt med ett normativt samhälle där alla förväntas vara på ett visst sätt. Mansrörelsen har därför växt fram för att ta tillvara männens behov av att välja sina liv.


Själv tror jag så här: den genomsnittliga mannens värdlsbild ser olika ut än den genomsnittliga kvinnans. Men båda världsbilder är lika viktiga och lika sanna, och de kan komplettera varandra. Sedan finns det också något som går bortom det manliga/kvinnliga: det mänskliga. Alla fysiska män har sin egen "blandning" av manligt/kvinnligt/mänskligt i sig, och detsamma gäller för alla fysiska kvinnor och fysiska tvekönade (ja, de finns också). Så den där unika blandningen som varje människa har präglar alltså den personen och gör den till den individ den är. Det bästa en förälder kan göra måste därför vara att hjälpa sitt barn att leva det liv som barnet själv trivs med: hjälpa barnet att styras inifrån i stället för utifrån.


Jag tycker så här: Varför kan vi inte införa ett så rättvist samhälle att det som anses vara kvinnligt respektive manligt blir lika mycket värt? Att alla individer i grund och botten har samma värde och har samma rätt att klä sig och bete sig som en typisk man, eller en typisk kvinna, eller som en helt tvekönad person? Att individen, oavsett det biologiska könet, kunde få en palett med olika roller serverad under uppväxten: "Varsågod, bara att välja och vraka!" Och att killen som valde att klä sig i klänning en dag kunde bli lika accepterad som en tjej som klädde sig i slips. Och att man inte behövde välja en roll, utan kunde variera sig, bara för skojs skull. Vid vuxen ålder kanske de flesta hade funnit en stil som de trivdes med, men det viktiga är att det måste komma inifrån personen själv, inte utifrån i form av oskrivna samhällsnormer.


Fram för ett verkligt jämställt samhälle!

ANNONS
Av Emelie - 30 juli 2009 23:14

Nu händer det mycket med D-kullen. Vad jag har kunnat se så kan alla nu kissa i sandlådan och alla utom en har börjat äta riktig mat. Jag började inte med köttfärs den här gången, utan med vanligt våtfoder, KMR och sånt, och jag lade inte mat i ungarnas munnar, och jag började inte vid 3 veckor, men de har ändå börjat äta mycket fortare och lättare än B- och C-kullen. Alltså tror jag att detta är vägen framåt för mig i fortsättningen.


Jag måste förresten berätta att Domino fortsätter att charma oss: Idag när kattungarna fick smaka räkor delade i småbitar så formligen kastade han sig över maten och fortsatte äta långt efter att de andra hade slutat! Han bokstavligen stod i skålen och mumsade! Jag fick ta bort maten till slut så att han inte skulle börja kräkas. Lite senare somnade han med huvudet i sandlådan!  ;-)


Två av kissarna utvärker sig genom att komma till mig och visa att de vill bli gosade med. Det är Dylan och Diva. Den största och den minsta, alltså. Brukar vara goda tecken på fortsatt socialt temperament.  :-)   (Men jag lovar: alla kommer att bli sociala. Det kan alla som köpt katt av mig intyga.)


Jag börjar bli hjärtligt less på min övervikt. I morgon har H lovat att han ska dra med mig till gymet på förmiddagen, och jag har inhandlat ett viktminskningspreparat på Apoteket som heter alli. Efter att ha sett fetmaoperationer på TV så börjar jag känna mig riktigt taggad!  :-)


Om bara två dagar kommer lille Jasper hit, och han är väldigt efterlängtad, det kan jag lova! Fodervärden Angelica räknar ner timmarna!



Av Emelie - 29 juli 2009 20:35

Idag har Dylan ätit våtfoder helt frivilligt!!!  :-D

Av Emelie - 27 juli 2009 23:50

Idag kissade en kattunge för första gången i lådan! Det var Dylan som stod för den bedriften. Och i morse lyckades Domino lapa i sig modersmjölksersättning helt frivilligt! Jag tror att eftersom dessa killar är störst så ligger de lite före de andra i utvecklingen också. Dylan gick även på upptäcksfärd idag, vilket var jättespännande! Ett charmtroll är han, och en gosekisse tror jag att han kommer att utvecklas till!

Av Emelie - 27 juli 2009 01:22

Margitas dotter Ellen har en blogg med massor av vackra och roliga bilder på katter, lejon, kläder, hårdrockare och annat. Hon är en duktig fotograf! Den här bilden, som jag lånade från hennes blogg, föreställer lilla Alice, 5 veckor gammal, som är Margitas blivande avelshona.

Vem är jag?

Var med och rösta!

Hur brukar du göra med katten/katterna när du reser på semester?
 Jag tar oftast med mig katten
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor kvar i mitt hem)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katten bor kvar)
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor hos kattvakten)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katt hos kattvakt)
 Jag lämnar oftast in katten på ett kattpensionat

Kattkurser jag gått

   

        

     

Här kan du följa min blogg!

Följ Miss Emmi's sibiriska katter med Blogkeen
Följ Miss Emmi's sibiriska katter med Bloglovin'

Här kan du ställa frågor!

164 besvarade frågor

Emmisibirier tidigare år!

Sök något i min blogg!

Läs kommentarer!

Saker jag skriver om!

Bloggkalender!

Ti On To Fr
    1 2 3 4
5
6
7
8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21
22
23 24 25 26
27
28
29 30 31
<<< Juli 2009 >>>

Mina senaste inlägg!

Tidigare inlägg!

Massor av länkar!

Antal bloggläsare!

Skriv i min gästbok!

RSS-format!

Feedit

Happy Cat Kaoani

Bloggplatsen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se