Nu när kattungarna äntligen har slutat morra åt sin mamma Evora, så har hon börjat morra åt dem. Jag förstår mig inte på de där djuren...;-)

Idag indikerar Lisens viktuppgång att hon har exakt 6 kattungar i magen. Men eftersom det kan slå fel, så räknar jag med mellan 4 och 8 (!)

Även om jag älskar stora kullar så hoppas jag faktiskt att det inte blir så många som 8, för det blir jobbigt för Lisen, och dessutom kanske inte mjölken räcker till. Jag hoppas på så många färgkombinationer som möjligt, så att det blir lättare att skilja ungarna åt. Nu är det exakt en vecka kvar till beräknad nedkomst. :-) De blir i så fall leveransklara den 23 september.

En spännande sak som hänt är att Lisens syster Katia nyligen har fått en blå kattunge! Så då finns det alltså en liten, liten möjlighet att även Lisen är bärare av dilution, och det kan även Botvinnik vara, eftersom hans pappa har fått blå ungar. Men chansen för blåa ungar är liten.

I morgon ska Chilli besiktigas och på måndag flyttar hon. En vecka senare kommer Clara att flytta.

Nu när klockan är över 9 på kvällen börjar det äntligen bli lite svalare på balkongen. Skönt!

Jag frågade veterinären om Evora kommer att sluta yla efter en hane efter kastreringen. Ja, sa hon, men "ibland kan det sitta kvar i huvudet på dem". Jag kan bara berätta att för Evora så sitter det mycket kvar i huvudet.  ;-/

För tillfället så sitter hon på balkongen med tratt och allt och försöker locka hit en villig hane....

Kommer ni ihåg att jag hälsade på kaninen Muffin igår? Maria Kjellberg, som nu har Muffin, har nyligen startat en webshop som heter Grindkullen med en massa vackra lantliga saker i gammaldags stil. Gå dit och kolla! Hon är en kvinna som vågar gå sin egen väg och satsa på det som hon i hjärtat känner är rätt. Ingenting verkar vara omöjligt för denna driftiga kvinna: köpa ett gammalt fallfärdigt hus från 1800-talet med igenvuxen trädgård, och sedan rusta upp allt bit för bit, säga uppp sig från jobbet och starta eget, ja hon är ett föredöme, helt klart!

Jag föll pladask för den här charmiga ägghållaren i trä! Perfekt när man ska hämta äggen hos hönsen på morgonen!  ;-)

Och du, kolla in hennes blogg också!

Chilli och Clara är lite roliga. När de var mindre kunde man knappt skilja på dem, men nu är de som Helan och Halvan. Chilli Cheetah är väldigt lik en gepard med sin långa, smala kropp utan ett uns av extra fett någonstans. Mina associationer går till kattrasen bengal. Clara däremot, är stor och bastant och har en liten antydan till mage. Visst är det fascinerande hur två katter kan utvecklas åt så olika håll!

Cornelia är lite kortare i kroppen än Chilli, men inte lika kraftig som Clara.

På dessa två bilder ser Chilli (överst) och Clara (underst) väldigt lika ut, men om jag skulle lyckas fota dem bredvid varandra så skulle man kunna se bättre hur olika de är.

För inte så länge sedan så skickade jag ut en parningsförfrågan angående Amanda till en hankatt som jag var lite intresserad av. Ganska lång tid senare fick jag som svar att de inte var intresserade, för att Amanda är så inavlad. Jag blev helt mållös. Alltså, jag vet inte hur ni läsare definierar inavel, men Sällskapet sibirisk katt rekommenderade tidigare en inavelsgrad på max 6,25% för fyra generationer, och nu rekommenderar de max 3,12% på fyra generationer (Amanda har 0% på fyra generationer).

Professorn i husdjursvetenskap, som jag tidigare citerat, skriver att om man kan hålla inavelgraden under 2,5% på fem generationer, så kommer populationen att hålla sig fri från inavelsproblem (Amandas inavelgrad på fem generationer är 1,17% och 2,39% på 10 generationer). Så nu undrar jag lite varifrån denna hankattsägare har fått uppgiften om att Amanda skulle vara inavlad, för det kan väl knappast vara taget helt ur luften????

En annan aspekt av det hela: om det nu hade varit så att Amanda var inavlad, även utifrån vedertagna kriterier, så skulle det ju vara extra viktigt att man valde en partner med låg inavelsgrad. För om man parar en inavlad katt med en helt obesläktad katt, så försvinner eventuella inavelsproblem! Alltså, avkommorna kommer inte att vara mer inavlade (homozygota) än avkommorna till två "icke-inavlade" individer, så där är problemet alltså löst. Så, om hankattsägarna tackar nej till parningar med inavlade katter, så kanske resultatet blir mindre önskvärda parningar med högre inavelgrad.

Jag ställde specifikt denna fråga till min kursledare på Pawpedskursen, för jag vet att detta har diskuterats en del på SäSKs forum, och hon svarade att så länge pappan och mamman är obesläktade, så spelar det ingen roll för kattungarnas hälsa att en av dem har lite högre inavelsgrad.

En orsak till missförståndet att Amanda skulle vara inavlad kan vara att hennes mamma Evora har en lite högre inavelsgrad (6,25% på 4 generationer). Så då kanske den här hankattsägaren trodde att Amanda, med sin låga inavelsgrad, skulle utgöra en hälsorisk för de framtida kattungarna på något outgrundligt sätt, om hon parades med deras hane, men så är alltså inte fallet.

Men nu har jag hittat en annan hane till Amanda som jag är jättenöjd med. Inavelgraden på 5 generationer är bara 0,49%! Han har dessutom inga kända fall av sjukdomen HCM i sin stamtavla, vilket är ovanligt för svenska sibirier!

Idag hittade jag en väldigt bra grej för katten (eller hunden) som lätt får fästingar: en apparat, som kallas Skudo, som sänder ut ultraljud som avskräcker fästingarna. Obs! Jag har inte testat den själv, så jag vet inte att den funkar, men den verkar bra.

Annars kan man köpa fästingmedlet Frontline på Apoteket, men det innehåller ju kemikalier, så om man vill ha något som är garanterat kemikaliefritt, så kan detta vara ett alternativ. (Till exempel för djur med känslig hud, unga, dräktiga eller gamla djur). Skudo finns på Göteborgs zoologiska.

Ett år provade jag förresten ett fästingmedel som luktade väldigt starkt, inhandlat på en hälsokostaffär, men det fungerade inte alls!   :-(

Nu har vi varit hos veterinären och fått såret spolat och ett recept på antibiotika till Lilla E. Ska köpa lite av hennes favoritmat att blanda pillret med, det ska väl gå bra, hoppas jag. Idag ska vi även åka till Vallda och hälsa på hos kaninen Muffin!