Vilken bra idé Julia skrev: "Din lysande idé är just LYSANDE, men behöver lite hjälp på traven... Mitt tips är att du klipper sönder en strumpbyxa och trär lårdelen över kul(kull) magen på Lisen. Den är töjbar och säkert större än "kroppsstrumpan". Hoppas att det funkar ;-)"

Måste testa i morgon! Idag har jag satt strumpan på Evora i stället, och då blev kattungarna lite rädda igen, men tack vara detta kom de av sig och slutade klättra på nätet runt balkongen. Dessutom lyckades jag med mycket möda övertala H att hålla katterna medan jag klippte klorna (han fick ha handskar på sig), och äntligen hjälpa mig att fästa nätet bättre. Som jag har längtat efter att få det gjort!

Hade en dust med Lilla Lo i kväll när vi skulle åka hem från stranden och hon vägrade sluta skrika i bilen. (Hon hade en kompis med sig som hon ville göra sig rolig för.) Det slutade med att jag och hon fick gå hem (vilket gjorde henne arg och ledsen förstås). Men någon gång måste man sätta ner foten som förälder, annars riskerar hon att växa upp till en person som tror att hon kan bestämma allting själv....Hennes pappa var mjäkig som vanligt, men han ställde sig på min sida i alla fall, för en gångs skull.....

Idag tyckte jag att jag fick en sån bra idé. Vi har ju haft problemet att de här Houdinikatterna har lyckats ta sig ut till varandra, trots att vi har barrikaderat och haft oss. Men nu kom jag på idén att använda kroppsstrumpan som jag köpte till Evora för att hon inte skulle slicka sig i såret. Med en kroppsstrumpa så går det nämligen inte att snutta tutte heller! Men stackars Lisen var för stor för den där trånga strumpan och det var väldigt synd om henne när jag försökte kränga den över henes mage. :-(

Så den lysande idén var kanske inte så lysande ändå...

Arvids matte skriver: ´

"Idag när vi skulle gå och bada var Arvid ute som vanligt.
Bakom vårt hus går en stig genom skogen ned till sjön.
Han följde med oss en bit, men efter kanske 50 meter tyckte han att han var för långt hemifrån.
Han satte sig istället ned mitt på stigen och jamade högljutt efter oss.
Vi tyckte såklart synd om honom, men detta var inte första gången han gjorde så
(han brukar göra likadant när jag går till tvättstugan) så vi tänkte att han går säkert hem snart.

Vi var nere vid sjön i ungefär 1 ½ timme.
När vi är på väg hem så ligger han kvar på samma ställe och väntar på oss,
uppe på en sten kanske två meter från stigen!
Vi blev minst sagt förvånade.
När han fick se oss satte han sig upp och jamade högt och länge - precis som om
han skällde på oss för att vi hade gått ifrån honom!
När han hade skällt färdigt följde han med oss hem.
Han var så söt att jag var tvungen att ta några kort. :)"