I D-kullen så förväntar vi oss att katterna blir randiga och att ungefär hälften får vita tassar. Eller också så blir majoriteten svarta/svartvita, men det är inte så troligt. Vi tror att katterna blir ganska stora som fullvuxna och får lång päls, kanske med "krage". Vi tror att de får starka, härliga personligheter med mycket lekfullhet och ett "vilt" utseende.

Kattungarna kommer inte att lämpa sig för avel, men kanske för utställning.

Idag har jag skrivit ett inlägg om neva masquerade (en syskonras till sibiriern) på SäSKs forum som jag tänkte att ni kanske ville läsa:

Jag har funderat en del på det här med neva-anlaget. Dels finns det icke-bärare, dels finns det bärare och dels finns det nevor. Jag tror att det är riktigt att om man skulle jämföra "medelnevan" med "medelicke-bäraren", så skulle man troligen hitta mer genetiskt material med olikartat ursprung hos nevan än hos icke-bäraren, men det kan vi faktiskt inte veta så länge det inte finns forskning som styrker det. Och oavsett hur det faktiskt ser ut, så handlar det bara om en gradskillnad och inte en artskillnad.

Men däremot så kan säkert en viss neva-individ ha mindre genetiskt material från "andra raser" än en viss icke-bärare. Det kan därför vara väldigt vanskligt att koncentrera sig på att få den traditionella sibiriska rasen så "ren" som möjligt från nevaanlaget, och sedan utgå ifrån att detta skulle garantera att rasen var "outspädd". Nevagenen i sig är inte direkt kopplad till det genetiska materialet från andra kattraser, i alla fall inte vad man vet.

I idealfallet skulle vi förstås önska att inblandningarna från andra raser inte hade förekommit, men nu verkar det se ut som om detta är ett faktum, och då kan vi inte vrida klockan tillbaka. Det är bara att inse: vi kommer aldrig att kunna få en ras som är helt fri från inblandningar, på gott och ont. Det positiva är förstås att vi får en genetisk variation som kommer att gynna våra katters hälsa, men det negativa är att rasen spretar åt olika håll utseendemässigt och vad gäller andra egenskaper. Jag tycker att det är svårt att säga något alls om "den sibiriska rasen" när någon frågar, utan jag tycker att variationerna inom rasen är så stora att det är bättre att titta på föräldrarna om man vill förutsäga hur kattungarna kommer att bli.

Och att bara använda icke-bärare i aveln är ingen garanti för att ens katter är mer "renrasiga", på samma sätt som att det inte är ett faktum att alla nevor är "hybrider". Antingen är alla sibbar och nevor hybrider, eller inga, beroende på hur man ser det.

Och på samma sätt så kan man både säga att nevan "bara är en färg" och att den inte bara är en färg, beroende hur man ser på det. Nevagenen i sig är bara ett mönster, men problemet är dels att mönstret tidigare inte har varit godkänt bland skogskatter och dels att mönstergenen troligen har sitt ursprung hos andra raser, och att därför annat genetiskt material har nedärvts samtidigt, vilket kan göra att vissa sibbar mer liknar siameser eller perserkatter än den "vilda skogskatt" som vi eftersträvar. Men vi kan som sagt inte göra något åt det nu. Skillnaden är att cs-genen enkelt kan testas, medan övrig arvsmassa är mycket mer komplicerad och kostsam att testa. Att välja icke-bärare i sibbeaveln kanske ökar chanserna att våra katter ska vara lite friare från inblandning, men helt fria katter kommer vi inte att kunna få, vad vi än gör, och därför tycker jag inte heller att detta ska vara vårt huvudmål. Att sedan vara orolig för att nevans intåg i Sverige till slut ska göra alla sibbar till hybrider är inte värt besväret, för sibbarna är redan hybrider, kanske bara i någon mindre grad, men det kan vi egentligen inte veta.

Ett liknande "problem" finns ju även hos foundationkatter: de är ännu inte så lika rasstandarden som vi skulle önska, och vi kan bara hoppas att dessa katter saknar inslag av andra raser, men vi kan aldrig veta det.

Maria, som köpte kaninen Muffin förra sommaren, har en jättefin blogg!

Jag har nu fått resultaten från DNA-testen som jag skickade till Australien och nu vet jag att varken Lisen, Evora eller Cornelia är bärare av den maskade genen! Då kan jag också utgå ifrån att Amanda troligen inte heller är bärare. Och eftersom den hankatt jag köper kommer att vara testad negativ så kommer Lisens och Cornelias kullar med honom att vara negativa, och då behöver de inte testas. Sånt kan vara bra att veta. Enklast är förstås alltid att bara använda icke-bärare i aveln, men många avelshaneägare har inte testat sina djur, så då kanske man inte vet säkert ändå.

Har ändrat i fodervärdsavtalen för han- och honkatt nu, så att de blir så kallade halvfoderavtal i stället. Man tror att man har tänkt på allt, men sedan händer något som man inte hade kunnat föreställa sig....det här med fodervärdar är komplicerat och jag börjar förstå varför SVERAK inte vill ställa sig bakom dem längre. Så mycket kan hända och så många saker kan missförstås....Efter Amandas kull så har jag bara en fodervärdskatt kvar och det är min nya hane.....och det känns helt okej.

Sitter just nu och skriver med höger hand medan vänster hand känner tydliga fosterrörelser i Lisens mage. Lisen har hela dagen "ropat" på kattungarna från ett rum till ett annat att de ska komma och suga på hennes tuttar....och jag som hade hoppats att jag skulle få lugn och ro nu när Evora är kastrerad....;-)