....hittade jag bland katthemmet Kompis katter utanför Nybro. Den här underbara gostjejen med rött sköldpaddsstänk i pannan heter Amelia! Visst vore det mysigt att få hem en egen liten knäkatt, eller varför inte två eller tre? Jag lovar: ditt liv blir rikare och du gör en god gärning och får en stjärna i himlen dessutom!

En glad, glad midsommar önskar jag er alla, oavsett vilket väder det blir! Den fina bilden hittade jag här.

Ibland frågar folk mig hur det går till att kastrera en honkatt och nu ska jag berätta hur det var idag när Evora kastrerades.

Jag bokade en tid på Husdjurshälsan och klockan 8 på morgonen två dagar senare så lämnade jag henne där. Då hade hon inte ätit något sedan klockan 22 kvällen innan. Veterinären kollade hennes hjärta och frågade om jag ville få klorna klippta samtidigt. Det ville jag gärna. Klockan tre på eftermiddagen hämtade jag henne sedan och då var hon fortfarande lite trött, men vid fullt medvetande. Hon hade en tratt på huvudet och veterinären visade mig operationssåret på magen ihopsytt med en tråd som absorberas av kroppen. Den första tiden tyckte hon att jag kunde ha Evora instängd i ett eget rum, och det visade sig vara en bra idé, för när Evora kom hem så blev de andra katterna rädda för henne.

Veterinären rekommenderade att Evora inte skulle äta eller dricka så länge hon var lite groggy. Jag skulle titta till såret ibland och se så att det inte började vätska sig eller se infekterat ut. Tratten kunde jag ta av ibland när jag har henne under uppsikt. Jag fick även smärtlindrande medicin med mig hem för tre dagar. Allt har gått bra och Evora håller sig fortfarande mest under sängen, men hon ser ut att ha klarat allting galant. 10-12 dagar efteråt ska jag åka tillbaka till veterinären för en snabb koll av såret.

För hanar är det ett mindre ingrepp som inte ens behöver sys.

Jag vet verkligen inte hur jag vill göra: ska jag behålla mina kastrater och ta ett uppehåll med uppfödningen ett 10-tal år, eller ska jag omplacera kastraterna allt eftersom och behålla deras avkommor, så att jag kan fortsätta med nya kullar? Jag vet faktiskt inte alls just nu. Svårt att förutsäga också vad jag kommer att känna om några år när Cornelia har fått sin sista kull. Jag hade tänkt att Lisen ska få 3 eller 4 kullar sammanlagt och Cornelia 2 eller tre, men det kan ju ändras.

Om jag väljer att behålla kastraterna så kommer jag inte att kunna behålla någon fler katt från min egen uppfödning även om någon skulle visa sig bli jättefin, då då blir det inte riktigt som jag, i mina drömmar, hade tänkt mig. Å andra sidan så kanske jag tröttnar på att ha uppfödning helt och hållet. Jag vet inte ännu. Den som lever får se.