Nu sitter jag här och har ångest över att jag beslutat mig för att kastrera och omplacera Evora. Min fina kisse! Inte kan jag väl sälja henne! Eller?

Och samtidigt så vet jag att jag inte kan behålla kastrerade katter om jag vill fortsätta med min avel. För då kommer jag bara att ha kastrater kvar och ingen mer plats hemma.....usch, det här med uppfödning är verkligen inte lätt. Och det här med att köpa en ny hona. Jag både vill och inte vill göra det. Men så tänker jag att jag kanske inte är rätt person att bedriva kattavel. Jag är ju så blödig och känslig. Har jättesvårt för att fatta rationella beslut och sånt. Ska jag kanske trappa ner på det hela och börja intressera mig för någon annan hobby???? Behålla mina kastrater tills de blir gamla? Jag tror jag gör det i stället!!!!!!! Jag vill inte hålla på med avel längre, tror jag. Jag låter mina katter få sina kullar och sedan får det vara bra. Då har jag gjort mitt. Gud vad skönt det skulle vara att slippa det stora ansvaret det innebär att vara uppfödare.....

.....eller är det bara min gamla vanliga flyktreaktion som talar? Den där känslan att jag bara vill bort från det jag har just nu för att det är för jobbigt? Jag vet inte hur många gånger jag har bytt utbildning, jobb, bostad i mitt liv. Utan att hitta "rätt". Alltid på väg, alltid vidare till något annat. Inte stanna kvar när det känns besvärligt, utan gå vidare bara. Lösningen på alla problem: flytta och gå en ny utbildning. Men det går inte längre. Den vägen är blockerad. Studielånen är slut och Loflickan går i skolan. Kan inte flytta. Kan inte utbilda mig. Får väl börja föda upp katter då. Jaså, det gick inte så bra. Får väl sluta föda upp katter då. *sorgsen*

Loflickan säger att hon inte vill att jag ska sälja våra katter. Det är väl klart att hon inte vill det. Hon vill ju inte att jag ska sälja kattungarna heller när de fyller 12 veckor......önskar att jag någon gång kunde behålla Loflickans favoritkatt ur någon kull bara för hennes skull. Men nu är kvoten redan fylld: maximalt tre vuxna katter får jag ha här hemma: Lisen, Cornelia och Evora.

Nej, jag vill verkligen inte omplacera mina katter. Lisen, Evora och Cornelia ska få bo här tills de blir gamla och dör. Punkt slut. Inga fler fodervärdar än de jag redan har. Inga fler kattinköp. Det får vara bra nu.

*totalförvirrad*    8-/

 

Sara

17 juni 2009 10:00

Du får ju naturligtvis fatta det beslut som känns bäst för dig, men jag tycker det skulle vara synd om du slutade med avel. Jag tror det är bra att du är som du är, skulle inte vilja köpa en katt av någon som bara producerar kattungar på löpande band för att tjäna pengar. Jag har träffat en del katter i mitt liv, och ingen har varit så gosig och underbar och tillgiven som Cleo är, och det tror jag beror på uppväxtmiljön och socialiseringen.
Om du hittar ett bra hem åt Evora och håller kontakten med köparna tror jag inte att det kommer bli några problem, men det gäller ju att du hittar rätt person som kan ta hand om henne också. Men jag tycker du ska leta runt lite, hittar du den perfekta familjen som vill ta hand om Evora kanske beslutet blir enklare?

http://eburnea.blogspot.com

 

Margita

17 juni 2009 17:50

Kan inte göra annat än hålla med Sara till 100%! Jag förstår ditt dilemma - jag kan själv mycket väl hamna där! Vill man syssla med avel så blir det ju svårt efter några år om man vill behålla alla katter! Det kan bli rätt många då! :-)Jag menar inte kattungarna, ja du förstår!?!
Jag vet en uppfödare (ej sibirier) som har 18 katter.....

http://measibir.blogspot.com

 

Sissel

17 juni 2009 23:41

Hej. visst är det svårt med uppfödning, många svåra val får man göra. Förstår dina funderingar.
Vi har ändå bestämt oss för att behålla våra katter när de är kastrerade. De är ju först och främst våra familjemedlemmar. Det innebär ju förstås att uppfödningen kommer bli vilande så småningom, men så får det bli när den tiden kommer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har Filip och Felicia flyttat och allt är som vanligt igen här hemma. Elton och Cornelia tycker nog det är rätt skönt att vara ensamma katter igen, men för mig känns det lite tomt och jag kan inte låta bli att tänka att jag kanske skulle vilja bli...

Ett av de största djurskyddsproblemen i Sverige är det stora antalet hemlösa katter som fryser och svälter, en situation som är helt ovärdig ett civiliserat samhälle. Vi har alltså för många katter och för få människor som vill ta hand om democh ge d...

Felicia och Filip får nu vara tillsammans med våra egna katter i lägenheten, vilken funkar riktigt bra. Felicia har gjort jättestora framsteg och man märker att hon mår mycket bättre än innan, för hon har börjat leka lite med Filip och de sover ofta ...

Idag har sötnosarna Freddi och Frei flyttat hem till A och W, och jag önskar den stort lycka till båda två! Det är alltid sorgligt när katter flyttar, men det känns tryggt att de kommer att få det bra i sitt nya hem. ...

Nu har vi varit hos veterinären och det har visat sig under operationen att stackars Felicia har en inflammation i tarmen, så hon måste äta dietfoder. Vi vet ännu inte hur stor chansen är att hon blir helt återställd. Först misstänkte veterinären sju...