Miss Emmi's sibiriska katter

Alla inlägg under maj 2009

Av Emelie - 16 maj 2009 17:21

Hon har fått hallontuttar!!!!!!!  :-D  (Vilket troligtvis betyder att hon är dräktig!) Vi ska få en D-kull!   :-D

Av Emelie - 16 maj 2009 00:18

Billie Blings husse Hans skriver så här om lilla "pärlans" spännande kattliv i "Sibirien:

"Businka börjar bli en stor katta nu och hon följer med oss vart som helst.Förra helgen var hon med i Askims ishall när Jennifer tränade konståkning. Hon blev väldigt populär bland barn och föräldrar! Där fanns flera kattägare och alla var förvånade över hur social och nyfiken hon var på alla nya människor. En av mammorna som redan hade en katt ville nästan inte släppa henne ifrån sig och hon sade - "Jag visste inte att det fanns så fina katter!". Hon tillade att hon skulle skaffa en Sibirisk katt nästa gång.Utanför ishallen fanns det stora snöhögar där Businka trivdes. Av någon anledning älskar hon att gräva i snö.Vid närmare eftertanke äskar hon att gräva i allting. Krukväxterna vi försöker skaffa blir aldrig långlivade och hon försöker desperat gräva hål i plastmattan varje gång hon ätit. Antagligen har hon grävabstinens eftersom hon inte har en vanlig kattlåda...Simträningen fortskrider också och häromdagen fick hon provsimma med sin nya flytväst. Hon badar nu utan panik och klagomål och ibland när man duschar så hoppar hon själv ner i badkaret.Det börjar väl bli dags att ta henne på någon utställning. Jag har inte lyckats övertyga Marina om att vi skall starta en kattfabrik men barnen är i alla fall med på noterna..."


Snacka om att mina katter har fått det bra i sina nya hem! Och vilken gåva att få lära känna alla dessa nya fantastiska kattälskande människor. Ni gör ett stort avtryck i mitt hjärta!

Av Emelie - 15 maj 2009 19:47

Har börjat översätta Pawpedskursen till engelska, och det är riktigt kul! Jag får ha mailkontakt med min idol Ulrika Olsson också, bara en sån sak ;-) (Ulrika Olsson brukar hålla föreläsningar om populationsgenetik, bland annat.)


Dessutom har jag en chans att få en praktikplats på Charlies husses jobb, vilket känns jättebra!  :-) Kanske kommer jag också att ha ett jobb att gå till så småningom och viktiga arbetsuppgifter att utföra, åtminstone på halvtid. (Men blir det inte så så är det helt okej det också. Jag trivs jättebra med att inte jobba också.) ;-)


Det här är min teori: när man gör det man älskar att göra så skapar man en positiv våg som sprider sig till alla delar av livet och då kan man också inspirera andra. Men om man bara tvingar sig själv att göra sånt som man tror att man "måste" men som egentligen känns fel, ja då kan man inte heller vara ett föredöme för andra.


Att jobba som lärare var fel för mig. Inte att lära ut saker, det kändes inte fel, men eleverna som inte var intresserade av att lära sig, rektorerna som bara tänkte på sitt eget bästa, själva systemet, inklusive betygssystemet som ju var navet kring vilket allt annat kretsade, hela skolmiljön och allt som fanns runtomkring, det var fel för mig.


Jag resonerade så här: om de här personerna nu inte vill vara i skolan, vad gör de då här? Tror de att de går i skolan för lärarnas eller sina föräldrars skull? Jag började mer och mer tvivla på vikten av teoretisk kunskap "för kunskapens egen skull" och jag hade svårt att relatera till alla dessa människor som gjorde sånt som de egentligen inte ville göra. Men sedan visade det sig att jag var precis som de: Jag gick också i skolan (som lärare), trots att jag inte ville vara där. De var en spegelbild av mig. Så nu gör jag nästan bara sånt som jag verkligen vill göra. Jag lär mig aldrig något för att man "borde kunna det". För närvarande är det mest kattsaker som intresserar mig och jag har noll koll på världshändelser, musik, sport, ekonomi och en hel massa andra saker. Det är bara en villfarelse att livet blir bättre om man har koll. Däremot försöker jag skapa bra relationer med andra levande varelser. För det är faktiskt viktigt.


Man måste vara väldigt robust om man ska orka vara lärare i längden, tror jag. Men det tog väldigt lång tid innan jag hittade ett alternativ till det yrket. Det krävdes att jag "tog slut" som lärare innan jag kunde få en ny chans. Så det som då kändes som ett stort misslyckande var i själva verket det bästa som kunde ha hänt mig. Som Byron Katie säger: "I have been spared."  :-D   Jag lägger också märke till att alla minnen jag har från mina år som lärare och mina mardrömslika erfarenheter från IT-gymnasiet, de är bara tankar i mitt huvud. Det är där IT-gymnasiet finns. Kanske existerar skolan inte ens i verkligheten längre.

Av Emelie - 15 maj 2009 01:00

Har med stort intresse suttit och studerat Pawpedskursen i kväll. Har fått mig en och annan tankeställare. De som har skrivit kursmaterialet tycker att man ska vänta ända tills kattungarna är 10 veckor innan man låter någon tinga dem!   8-]  Det är ju inte så som jag har gjort direkt....  ;-)


Detta för att man ska kunna välja ut en passande kattunge till var och en av sina kattungeintressenter. Och framför allt för att man ska kunna välja ut de katter som lämpar sig för vidare avel. Att sälja en lovande katt till sällskap är tydligen lika dåligt som att sälja en "sämre" katt till avel. Jag förstår mycket väl hur de resonerar, men det är sällan som verkligheten är så svartvit. En katt kan vara jättebra ur en aspekt och jättedålig ur en annan. Ur ett tredje perspektiv kanske katten bara är medelmåttig..... Dessutom kanske det inte finns någon som är intresserad av att köpa en katt till avel. Särskilt inte om det är en hankatt. Och så får man också tänka på att inte för många katter med samma stamtavla ska gå till avel. Men jag skulle faktiskt kunna tänka mig att vänta med tingningen tills de blir 4 veckor i alla fall....


Det här med att välja katt till avel är ju jättesvårt. Jag måste erkänna att jag valde Cornelia mycket för färgens skull. Och många av mina val som uppfödare har liksom bara "blivit som de har blivit": Jag hade egentligen inte tänkt behålla Amanda, men sedan var den familjen intresserade av att bli fodervärdar och så tyckte jag att det var en bra idé. Sedan råkade det bli så att jag helt enkelt inte kunde hitta någon bättre hane än Yakov för Evoras nästa kull, så jag anlitade honom en gång till, men jag hade tänkt låta alla ungarna bli sällskapskatter. Då råkade det bli fyra jättefina honor i den kullen! Och det skulle kännas lite konstigt att behålla en unge som hade samma färg som Amanda, men att behålla Cornelia kändes rätt.


Fast jag funderar ofta på vilken av de fyra honorna i C-kullen som egentligen är bäst ur avelssynpunkt. Alla har sina plus och sina minus, och det är jättesvårt att säga vem som är objektivt bäst. Så om jag hade väntat ända till 10 veckors ålder så skulle jag nog bara ha fått stark beslutsångest! De två största nackdelarna med Cornelia som avelskatt, om jag nu ska försöka vara objektiv, är att hon är minst av honorna och att hon har något kort päls. Annars tycker jag att hon är väldigt lovande i typen och hon har en vacker färg och fina teckningar. Hon är väldigt social, men hon är inte den som kommer upp först i knät och vill gosa.


Hade jag ställt ut kattungarna så hade jag ju fått domarens svar på vem som var bäst, men då hade jag utsatt kattungarna för en smittorisk, och det ville jag inte.... Dessutom så bedömer domare så himla olika.


Ja, så där håller jag på och resonerar fram och tillbaka.....Ska bli intressant att besöka en utställning på söndag, för då kan jag förhoppningsvis lära mig lite mer om hur domare bedömer katter. Dessutom ska jag passa på att prata lite med andra uppfödare, jag sitter ju annars mest hemma i min kammare och surfar på nätet. Skönt också att slippa stressen av att själv ställa ut. För en gångs skull så tror jag att jag ska åka utan familjen, för de brukar bli så rastlösa på utställningar.  ;-)

Av Emelie - 15 maj 2009 00:59

"Jag tror också det är en utvecklingsfråga för hela mänskligheten. Mitt minne är ju inte det bästa men jag såg ett så bra (eller läste jag det i en tidning??) sätt att se på sin medmänniska och att ha en positiv syn på sin nästa. Dessa människor har "kastat om" synen på vad ett arbete är och innebär. De anser att alla människor har rätt till en dräglig tillvaro vad gäller mat, husrum och omsorg. Så i deras experiment har människorna (jag tror det är nånstans i Afrika) fått en sk medborgarlön och vad har hänt? Blev alla lata och gjorde ingenting? Nej! Precis tvärtom! Folk blev friskare, piggare, fick idéer som de kunde förverkliga, tjänade mer pengar, fick högre levnadsstandard! Så - tänk om det är så att vi har precis fel tänk: istället för att vara slavar åt arbetsgivare (som oftar tjänar stora pengar) så tar man makten själv och blir inte utlämnad åt fattigdomens bojor. Det är värt att fundera över tycker jag. Själv är jag gruvligt trött på vårt västerländska sätt att se på arbete, man kan verkligen fråga sig: vad är arbete? och vad är arbetet värt? Ska inte alla människor kunna få leva ett värdigt liv? Det tycker i alla fall jag borde vara alla människors rättighet!!"

Av Emelie - 14 maj 2009 17:52

...är att jag redan nu får tillgång till allt kursmaterial! I like it!

Av Emelie - 14 maj 2009 16:26

  • Den är vacker att se på. En sovande katt sprider en känsla av hemtrevnad och ro.
  • Den behöver ingen bur och man behöver inte gå ut med den i koppel flera gånger om dagen (om man inte vill).
  • Katten är mjuk, varm, väldoftande och gosig och dessutom är den en levnadskonstnär: ett perfekt föredöme för oss stressade nutidsmänniskor.
  • Den är lättskött, kräver inte så mycket tid av sin ägare och kostar inte så mycket pengar heller (men självklart måste man vara beredd på att veterinärkostnaderna kan dra iväg om katten blir sjuk).
  • Katten är social, men den kräver inte konstant uppmärksamhet.
  • Katten är ärlig och naturlig. Den dömer dig inte. Den står i direktkontakt med själva varandet, till skillnad från oss människor. Därför kan katten hjälpa dig att hålla dig centrerad i en galen värld.

Mitt tips till alla icke-allergiker: skaffa två katter (som kan ha sällskap av varandra)! Och till alla kattallergiker: prova att hälsa på en sibirisk katt och se om du tål den!


Kom ihåg att alltid kastrera katten vid 6 månanders ålder och att märka den, så har du gjort något bra för kattens status på lång sikt.

Vem är jag?

Var med och rösta!

Hur brukar du göra med katten/katterna när du reser på semester?
 Jag tar oftast med mig katten
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor kvar i mitt hem)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katten bor kvar)
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor hos kattvakten)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katt hos kattvakt)
 Jag lämnar oftast in katten på ett kattpensionat

Kattkurser jag gått

   

        

     

Här kan du ställa frågor!

166 besvarade frågor

Emmisibirier tidigare år!

Sök något i min blogg!

Saker jag skriver om!

Bloggkalender!

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21
22
23
24
25 26 27 28 29
30
31
<<< Maj 2009 >>>

Mina senaste inlägg!

Tidigare inlägg!

Massor av länkar!

Antal bloggläsare!

Skriv i min gästbok!

RSS-format!

Feedit

Happy Cat Kaoani

Bloggplatsen


Skapa flashcards