Idag har jag varit på min vän Thord Ahlenljungs disputation i automationsteknik. Han var jätteduktig, och väldigt ödmjuk. Han är verkligen inte den som skryker med sina prestationer. Och nu verkar det som att han har chans att få jobb på Chalmers. Vad kul det skulle vara att känna sig eftertraktad för sina prestationer, och att någon vill anställa en. Men det var tydligen inte mitt öde i det här livet. ;-)

Men, vid när mare eftertanke: vad skönt att inte behöva skriva på en tråkig avhandling i nåt mossigt ämne hela dagarna!  ;-)

Ibland tänker jag på att vi inte har kommit så långt när det gäller synen på djur. Jag läste precis en frågespalt i tidningen Kattliv om en katt som hade slutat äta och magrat jättemycket. "Borde vi kanske gå till veterinären?" Hade det varit ett barn hade man aldrig tvekat. Då hade man inte heller väntat tills barnet hade börjat magra, innan man åkte till doktorn. Nej, en katt som inte äter behöver komma till veterinär, eftersom katter inte är så bra på att tåla svält. Samtidigt kan jag också förstå att folk tvekar ibland, när man vet att det kan bli gruvliga kostnader för matte och husse. Bra att ha försäkring då.