Du får gärna lägga till mig på Facebook! Jag är lätt att hitta, för i stället för en bild på mig själv så har jag en Martinussymbol som ser ut som en triangel där spetsen är vit och resten är olika färger.

Vad skulle jag svara om en kvinna, vi kan kalla henne Lisa, kom fram till mig och berättade att hon har en burmakatt som hon gärna vill ta en kull på, men att hon inte vet så mycket om uppfödning? Hon undrar också om jag kan hjälpa henne att välja avelshane.

Jag skulle först och främst säga till Lisa att det inte är så enkelt som att ”bara ta en kull”. Om hon parar sin hona så blir hon uppfödare, och det innebär ett stort ansvar, både för rasens utveckling och för de framtida kattungarnas liv. Jag skulle därför råda Lisa att innan hon börjar välja lämplig avelshane så ska hon ta reda på så mycket som möjligt om kattskötsel, vad det innebär att vara uppfödare, om hennes egen katts linjer och om rasen burma. Jag föreslår därför att hon läser så mycket hon kan i ämnet, kontaktar sin uppfödare och hör vad hon tycker, samt tar kontakt med rasklubben för burma, för att ta reda på mer om vilka genetiska sjukdomar det finns inom rasen, och vad man ska tänka på när man väljer avelshane.

Jag rekommenderar att hon lär sig att använda Pawpeds databas, för att där kunna se inavelsgrad och kunna se vilka katter som finns i olika stamtavlor. Innan hon parar katten så skulle jag också råda henne att ställa ut sin honkatt för att få reda på om hon är rastypisk nog att använda som avelskatt. På utställningar kan hon även få kontakt med andra burmauppfödare och passa på att ställa frågor.

Sedan behöver Lisa också titta på sig själv och sin livssituation. Har hon den sociala förmåga som krävs för att skapa en bra kontakt med sina kattungeköpare? Kommer hon att kunna ge bra svar på kattungespekulanternas frågor? Har hon tillräckligt mycket tid för kattungarna och möjlighet att ta ledigt från jobbet för att vara med under förlossningen? Har hon den ekonomiska buffert som krävs om det skulle dyka upp oförutsedda utgifter? Hur ska hon se till att kattungarna blir sociala och orädda för nya människor? Min rekommendation är att hon tidigt vänjer kattungarna vid olika människor, inte bara vid henne.

Lisa säger också att hon skulle vilja behålla en hane från sin kattungekull, men att behålla en katt från den första kullen är inget man brukar rekommendera, eftersom det ibland kan bli konflikter mellan mamman och ungen. Ibland kan det dock gå bra, men då måste man också tänka på att kastrera hanen tidigt och kanske också ge honan p-piller så att man inte får ”ofrivilliga kattungar”.

Lisa säger att hennes katt har ett jättegosigt temperament, och det är ju ett stort plus, men Lisa behöver också ta reda på mer om vilka eventuella tester hon behöver göra innan hon parar henne. GM2 och hypokalemi är två sjukdomar som finns inom burmarasen. Lisa bör ta reda på om hennes hona är anlagsbärare för någon av dessa sjukdomar, och därefter ta reda på om det är lämpligt att avla på henne. Jag rekommenderar även att hon gör en HCM-scanning, eftersom denna sjukdom finns inom alla raser.

Sedan behöver hon också har en plan för hur hon ska göra för att hitta köpare till sina kattungar, och vad hon ska göra om inte alla ungar blir sålda.

När Lisa har kommit så här långt, och hon fortfarande känner att hon vill ta en kull, så kan hon börja fundera på att skaffa ett stamnamn från SVERAK. Hon kan också kontakta de hankattsägare vars katter hon har funnit vara lämpliga partners utifrån inavelsgrad, anlag för sjukdomar osv. Det är ju inte säkert att hankattsägarna svarar ja. Men om de gör det, så tycker jag att Lisa ska hälsa på hemma hos hankattsägaren för att se hur hanen verkar när det gäller temperament, hälsa osv. Hon behöver även kolla hans stamtavla, vaccinationsintyg och testikelintyg och ta reda på om han är testad för ovan nämnda sjukdomar. Det är bäst att hon använder en hane som inte har fått så många kullar tidigare, eftersom det ökar rasens genetiska variation.