Miss Emmi's sibiriska katter

Alla inlägg under april 2009

Av Emelie - 18 april 2009 16:25

Nu är katterna inne i en väldigt charmig ålder. De är fortfarande små och går lite vingligt, men de leker lite och börjar upptäcka världen. Deras söta små ögon är än så länge blå.


Jag har börjat tänka tanken att jag kanske ska pröva på att praktisera på en arbetsplats till hösten. Det känns som ett stort och viktigt steg, och jag tror att det är rätt att våga möta det man känner sig osäker på. Kanske är det inte så "farligt" när allt kommer omkring?  ;-) Men så börjar jag förstås tänka: "hur kommer det att gå med kattuppfödningen om jag börjar jobba", men det får gå som det går. Kanske är det här med kattuppfödning bara en kort fas i mitt liv, eller så fortsätter jag med det tills jag blir 100 år, vi får se. Bäst att passa på att njuta nu i alla fall, medan jag har så mycket ledig tid!  :-)


De presumtiva fodervärdarna har tackat nej, så nu överväger jag om jag ska behålla Cornelia här hemma eller sälja henne som sällskapskatt. Senast när de blir 8 veckor så ska jag ha bestämt mig.  :-)

Av Emelie - 17 april 2009 20:55

Nu i kväll så har kattungarna varit på upptäcksfärd här i lägenheten. Cornelia sprang direkt och gömde sig under vår säng, men Lisen följde med och stöttade. Cleo sprang glatt iväg och nosade under skostället innan hon fick gosa med husse och slutningen valde att somna bredvid vår sänglåda. Cleo har förresten blivit ännu mer silvrig nu, så jag tror att hon kommer att likna Alvina en hel del när hon blir större. Genetiskt sett så tror jag mer och mer att hon är silver, men hon kommer att registreras som svart tigré.


På bilden: Cleo

Av Emelie - 16 april 2009 23:33

Tidigare har jag nog trott att alla jobb måste vara tråkiga och jobbiga och att för att tjäna pengar så måste man kämpa med blod, svett och tårar. Min lärargärning under 11 år bestod till en stor del av tårar, kan jag säga.


När jag ser tillbaka den tiden så inser jag att det måste ha varit Luther eller Calvin inom mig som fick mig att välja det yrket och sedan fortsätta med det år efter år. Det var som en uppenbarelse när jag insåg att jag inte längre måste gå till ett jobb där jag vantrivdes.


Mitt liv nu är en drömtillvaro jämfört med lärartiden: Tänk att varje dag träffa människor som är vänliga och positiva! Och som inte skriker och bråkar och förstör inredningen och skräpar ner! Ibland kändes det verkligen som att jag var satt att försöka kontrollera en flock med uppjagade apor (nej, det var taskigt mot aporna...)  ;-)  Till slut var det rena rama självplågeriet och det gick så långt att jag började tvivla på hela skolsystemet och på vikten av att lära sig saker överhuvudtaget. Och det gör jag fortfarande. Teoretisk kunskap är en överskattad resurs. Oftast verkar det nästan vara så att ju mer man tänker desto olyckligare blir man. Lyssna på Eckhart Tolle om du vill få mer inspiration till att sluta tänka. Hela hans budskap handlar det, för när man tänker så är man inte närvarande i nuet. Och då missar man själva livet.


Vad unga människor istället behöver är ofta psykologhjälp eller psykiatrisk vård, tid med sina föräldrar, en känsla av att vara behövd och en bättre självkänsla i största allmänhet. Men hur mycket pengar satsas på det? Nej, allting ska avhjälpas genom teoretisk utbildning!


Framför allt tvivlar jag väldigt mycket på meningen med att anställa lärare för att undervisa elever som överhuvudtaget inte har någon motivation att lära sig något. Eller som inte har fått någon orientering i hur man beter sig tillsammans med andra människor.


Bristen på motivation kan förstås ha många olika orsaker. En av orsakerna tror jag är att väldigt många ungdomar idag inte mår bra psykiskt. En annan är att många nog har insett att en gymnasie- eller högskoleutbildning ofta inte leder till något jobb, och därför känns det inte så meningsfullt att studera. Och på sätt och vis är väl det sunt att de inte tar för givet att en lärare automatiskt är en person att respektera. Men det blir mycket mer tungjobbat, och det tar ofta lång tid av "tester" innan man kan komma igång med själva arbetet med att till exempel lära sig engelska. Är inte det ett väldigt stort slöseri med samhällets resurser?


Eller det här med alla mediegymnasier som finns överallt. Hur många av eleverna som har gått ett medieprogram får sedan jobb inom mediasektorn? Jag skulle gissa på max en procent. Sanningen är att vi har byggt upp ett samhälle där alla människor inte platsar. Det är egentligen bara ett fåtal högpresterande människor med speciell kompetens som det lönar sig att anställa. Och vad är lösningen? Ja, jag tror inte på det där med att man ska införa fler låglönearbeten i Sverige. Jag tror att vi måste börja med en större global rättvisa. Sedan kan vi börja fördela arbetskraften utifrån det som behöver göras, så att alla får vara med. Att dela in världen i rika och fattiga är ingen bra grej, helt enkelt.


Hela den där idén med att alla gymnasieelever skulle bli behöriga till högskolan var ju förresten en stor flopp. Idag har vi i stället en stor grupp ungdomar som går ut med ofullständiga betyg och två år efter avslutade gymnasiestudier så är de facto en tredjedel av alla ungdomar sysslolösa: de varken studerar eller jobbar. Vilken bild får de ungdomarna av vuxenlivet? Jag kan bara tala utifrån min egen erfarenhet av arbetslöshet: de känner sig nog väldigt utanför samhället, som om de inte hörde dit. De har inga pengar, inga arbetskamrater, de fyller ingen samhällsfunktion. Och vad tror du att det kommer det att leda till i förlängningen?


Som om en högskoleutbildning vore det bästa man kunde få. Vad lär man sig på högskolan? Jo, att forska. Men merparten av alla högskolestudenter kommer aldrig någonsin att jobba med forskning, de vill ha konkreta kunskaper som de har användning för. Det kan inte högskolan ge dem.


Nu har det till och med blivit så att man ska lära sig att skriva "vetenskapligt" redan på gymnasiet. Och det gäller även elever som knappt kan läsa och skriva överhuvudtaget. Jag hade många gymnasieelever som låg på en 9-årings nivå när det gällde att läsa och skriva. Vore det inte bättre om man började på elevernas verkliga nivå i stället för att hitta på en "teoretisk nivå" som eleverna inte i praktiken når upp till? Vad lär man dessa elever? Jo, att de inte räcker till. Att de inte når upp till kraven för godkänt. De får en identitet som icke godkända människor. Eller, om de går på en friskola, så sätter läraren ett godkänt betyg för att inte förlora jobbet, men vad är det betyget värt? Det har ingenting med verkliga kunskaper i det ämnet att göra.


För er som inte känner till dagens betygssystem: Lärare kan idag sätta vilka betyg de vill. Betygen behöver inte alls vara kopplade till elevens prestation. Följden har blivit att lärare, för att de är konflikträdda, kanske väljer att sätta MVG på alla sina elever. Och de som inte gör det blir mobbade av till exempel friskolerektorer, som bara bryr sig om att de själva ska framstå i god dager. "Om eleverna på min skola har bra betyg, så betyder det att skolan är bra." Typ.


Tack och lov att jag inte behöver sätta några fler betyg eller försöka vara en bra pedagog eller kommunicera med psykopatiska rektorer igen. En lärare som inte längre tror på skolan som institution är nog ingen bra lärare, eller vad säger ni?

Av Emelie - 16 april 2009 14:09

Botvinnik kanske ska byta namn till S*Sibbemaffians Botvinnik! (Uppfödarens tonårige son valde stamnamnet.)   ;-)

Av Emelie - 16 april 2009 13:54

Sedan jag blev uppfödare så har jag utökat mitt ordförråd, eller vad sägs om:


"siberianos" = "sibirier" på spanska

"maler" = "spinner" på norska

"pennut" = "kullar" på finska    ;-)


För övrigt anser jag att alla huskatter ska märkas och kastreras.   :-)


Av Emelie - 16 april 2009 01:22

"The world can only change from within." E Tolle

"Question your thinking, change the world." B Katie

Av Emelie - 15 april 2009 18:03

Läs detta, det är är kvinna som har kommit på att man borde införa miljömärkning av män: http://yasha.bloggagratis.se/2009/04/15/1586821-miljomarkning-av-man/

Vem är jag?

Var med och rösta!

Hur brukar du göra med katten/katterna när du reser på semester?
 Jag tar oftast med mig katten
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor kvar i mitt hem)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katten bor kvar)
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor hos kattvakten)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katt hos kattvakt)
 Jag lämnar oftast in katten på ett kattpensionat

Kattkurser jag gått

   

        

     

Här kan du ställa frågor!

166 besvarade frågor

Emmisibirier tidigare år!

Sök något i min blogg!

Saker jag skriver om!

Bloggkalender!

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10
11
12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30
<<< April 2009 >>>

Mina senaste inlägg!

Tidigare inlägg!

Massor av länkar!

Antal bloggläsare!

Skriv i min gästbok!

RSS-format!

Feedit

Happy Cat Kaoani

Bloggplatsen


Skapa flashcards