Nu är kattungarna inne i en härlig ålder med mycket spring, lek och bus. Så här ser det till exempel ut när Cleo och Chilli brottas:

"Det går inte lika vilt till idag... Eller inte ikväll i alla fall - hur de
har tillbringat dagen vet vi inte så mycket om. Men när vi kom hem var det
fullt med svarta tussar på badrumsmattan som inte var där i morse. :)

Igår fick jag knappt komma i närheten av Viggo, och han blev riktigt
svartsjuk när jag gosade med Lisen. Idag går det bättre. Hon är verkligen
jättegosig och fin. Jag vet inte om de kommer att komma igång igen? De
verkar i alla fall ha ganska trevligt fortfarande. Vi provade att ge dem
leverpastej (bredbar), det tyckte de båda om!"

Idag har vi badat Evora. Innan pälsen hade torkat helt så borstade jag henne och jag kan bara säga en sak: hon lossade mycket hår. Så det är alltså inte bara Yakovs "förtjänst" att kattungarna fäller så mycket nu på våren.  ;-)

Det finns fler än jag som både älskar Byron Katie och katter: titta här vad Byron Kitty har att säga!

Nu har jag hittat en underbart vacker katt: Pengla, som bor på Katthemmet Kompis i Nybro. Katthemmet kompis har också en jättebra blogg som jag varmt rekommenderar.

Till dig som inte har katt sedan innan: gör en god gärning och adoptera ett par katter från ett katthem nära dig! (Ska man ändå ha katt, kan man lika gärna ha två.) Finns till exempel några katthem bland mina länkar!

En sak som jag har funderat på: Många uppfödare av sibiriska katter anser att man är oseriös om man avlar på allergivänlighet. Däremot tycker de inte att det är oseriöst att avla på rastypiskhet. Men rastypiskhet handlar ju bara om utseendet, om ytan. Så varför skulle det vara mer seriöst än att avla på allergivänlighet? Är det inte snarare bra att uppfödare har olika kriterier för vilka avelskatter de väljer, för då kommer fler katter att användas, och då ökar den genetiska variationen? Nej, jag fattar faktiskt inte det där alls..... Jag kan visserligen förstå argumentet att risken att man måste omplacera katten ökar om man säljer till en kattallergiker, men å andra sidan så minskar ju den risken ju mer allergivänliga katter man avlar fram, eller hur? Jag tycker snarare att man gör en god gärning om man underlättar för fler djurvänner att dela sitt liv med en gosig katt. :-)

Sedan måste jag också säga att trots att allergivänligheten är så viktig för mig, så betyder det inte att mina katter nödvändigtvis måste vara mindre rastypiska. Man kan faktiskt få allt på en gång! Alvina från A-kullen har ju till exempel blivit Nominerad till panel på två olika utställningar!

På bilden: en liten Evora.

Jag kan stolt meddela att jag nu blivit godkänd av Länsstyrelsen för uppfödning av katter fram till den 22 april 2014. Jag får föda upp högst 4 kullar per år och de anser att min katthållning är "mycket god"!  :-D

För att en katt ska få de bästa möjliga förutsättningarna för ett bra liv, så krävs en hel del:

• Att de har en uppfödare som har mycket tid att ägna varje kattindivid och som är kunnig om vad kattungar behöver för att bli trygga vuxna katter. Som ser kattens behov före ekonomiska fördelar, och önskan om att vinna andras beundran.
• Att kattungen får möjlighet att komma till ett varaktigt och bra hem, där dess socialisering till en harmonisk katt kan fortsätta. För detta krävs förstås att det finns en efterfrågan på just den sortens katt vid just den tiden.

Tur då att det finns så många ansvarsfulla kattuppfödare som föder upp katter bara för den stora glädjen i att se småttingarna växa upp!

För övrigt anser jag att alla huskatter bör märkas och kastreras.