Jag tänkte bjuda på en idé som jag har till ett datorspel. Eftersom jag inte är en sån där som startar spelföretag, så tänkte jag att någon annan driftig person kanske hade lust att genomföra idén. Jag skulle ju kunna vara en sån där expert som granskar fakta och kommer med goda råd.   ;-)

Så här ser idén ut: Man är kattuppfödare helt enkelt, och köper in avelsdjur, går på utställningar och får kattungar. Ju bättre man är på att vara en ansvarstagande uppfödare som tänker långsiktigt, desto mer poäng får man. Längre än så har jag inte tänkt ännu, men jag tror att idén har stor potential, särskilt bland kvinnor!

För er som inte har hängt med på ett tag tänkte jag berätta om mina avelsplaner:

• C-kullen mellan Evora och Yakov kommer att födas runt den 18 mars i år.
• D-kullen mellan Lisen (Sneschinka Lidiya) och Tsaren (Miss Emmi's All-time Algot) kommer att födas under sommaren eller hösten 2009.
• E-kullen mellan Amanda (Miss Emmi's Amazing Amanda) och Viggo kommer att födas under hösten/vintern 2009/2010. Jag berättar mer om Viggo senare!   ;-)

Det måste vara ödets ironi som har gjort att vår lilla dotter är så motvillig till allt som har att göra med kärlek, kramar och pussar. Som varande enda barnet har hon allt sedan hon varit nyfödd blivit beundrad, hyllad, kramad och gosad med. Men jag minns att hon redan när hon var ett år gammal sa de nu bevingade orden: "inte possas inte pjamas".   ;-)

Jag och H har alltid tyckt att Lo är en sån söt och underbar unge att vi har haft lite svårt att säga ifrån de gånger som hon förvandlas till Lilla My, (vilket händer rätt ofta), börjar stampa i marken, rynka ögonbrynen, vägrar säga hej när vi träffar nya människor, gör bus, ljuger, manipulerar sig till godis eller annat som hon vill ha, eller bara är allmänt motvalls.

Vi har en tendens att prata barnspråk med henne trots att hon nu är 6 år gammal, säga att vi älskar henne och tycker att hon är underbar ungefär 77 gånger om dagen och vi har, allt sedan hon var baby, hittat på egna sånger om hur gullig vi tycker att hon är. Nuförtiden accepterar hon motvilligt att bli kramad (men bara om man frågar först), men pussar är det äckligaste hon vet.

När jag och H kramar varandra så tycker hon också att det är jobbigt, för hon blir svartsjuk när vi ägnar varandra mer tid än två minuter i sträck när hon är med. Jag säger alltid till H att han måste lära sig att sätta gränser, men det jag behöver lära mig är disciplin, även när det gäller mitt förhållande till min dotter.

Problemet med mig är att jag själv är slapp och det smittar av sig på dottern. Till exempel har jag en tendens att vilja sitta i soffan och äta. Härom dagen hittade jag i soffan både brödsmulor och ett öppnat smörpaket....men som tur är så har vi sofföverdrag!   ;-)