Direktlänk till inlägg 8 februari 2009
Den andra boken jag läser är "Konstnärens rum" av Anja Notini. Det är en ganska gammal bok, kom ut för 12 år sedan, men jag har inte läst den förut. Boken beskriver i text och bild olika konstnärsateljéer. Det handlar alltså om kända svenska konstnärer, men ur ett lite nytt perspektiv. Hela boken är som ett konstverk i sig självt: vacker, oroande, mångbottnad och inspirerande. Både bilderna och texterna är så vackra och speciella. Det som skiljer en sådan här bok från till exempel en glassig inredningstidning är att miljöerna är inbodda, de är rum för skapande, men de är inte "perfekta", inte kliniskt rena. De är mer än en glättig yta. De är vackra, men på ett annat sätt än man kanske är van vid.
När jag läser om de olika konstnärerna så slås jag av hur otoligt olika de är till sin personlighet och sitt sätt att förhålla sig till konsten. Och bilderna eller skulpturerna som de skapar är också väldigt olika. Men ändå har de alla det gemensamt att de ägnar sig åt det visuella skapandet på något sätt. Vissa av konstnärerna har jag lite svårt att ta till mig, medan andra bara älskar jag. Tänk att konstnärer vågar satsa på det som de älskar att göra, oavsett var andra tycker eller tänker! Det avundas jag dem. Jag känner mig lite som en konstnärssjäl, men en som inte vågat ta steget fullt ut. För mig är bloggen och kattuppfödningen en möjlighet att göra något som jag älskar, att vara en skapande människa. Så här skriver författaren till exempel: "Och det liv som inte är skapande är som en fångenskap. Så fort man skapar något blir man fri".
Det får mig att tänka på exemplet som jag läste någonstans på varför det är så viktigt, enligt någon förståsigpåare, att människor inte går långtidssjukskrivna. Jo, för det fanns en sjukskriven direktör som hade börjat måla. Och nu trivdes han så bra med det att han inte ville gå tillbaka till sitt gamla arbete igen...
Då tänker jag så här: De politiker och myndighetspersoner som säger sig vilja svenska folkets bästa tänker inte alls på vad som är bäst för människorna. De tänker på vad som är bäst för samhällsekonomin, och det är en helt annan femma. Så fort man börjar tänka mer på pengar än på människor så är man väldigt illa ute, anser jag. Jag menar, i det exemplet så anser man att det är fel att en person som är sjukskriven kan vara lycklig. "Om man inte har ett jobb så får man inte vara lycklig", säger den svenska jantelagen. Men tänk om jobben var anpassade till oss människor på ett sådant sätt att man kunde må bra när man jobbade. Så att man kunde vara lycklig trots att man hade ett jobb. Då skulle människor inte behöva vara avundsjuka på sjukskrivna och arbetslösa. Så fort man känner sig avundsjuk på någon som inte har ett jobb så tycker jag att man ska tänka så här: "Vad är det som jag önskar att jag hade i mitt liv, som jag inte har?" Och sedan se till att få mer av det. Exempelvis, om man önskar att man hade mer ledig tid så kanske det är rätt att gå ner till deltid i stället. Nu hör jag en massa protester om att det skulle inte fungera ekonomiskt. Men innerst inne vet vi nog att allt går om man vill. Frågan är bara: vill du?
Ett av de största djurskyddsproblemen i Sverige är det stora antalet hemlösa katter som fryser och svälter, en situation som är helt ovärdig ett civiliserat samhälle. Vi har alltså för många katter och för få människor som vill ta hand om democh ge d...
Nu har vi varit hos veterinären och det har visat sig under operationen att stackars Felicia har en inflammation i tarmen, så hon måste äta dietfoder. Vi vet ännu inte hur stor chansen är att hon blir helt återställd. Först misstänkte veterinären sju...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | ||||
|