Miss Emmi's sibiriska katter

Alla inlägg under januari 2009

Av Emelie - 31 januari 2009 20:55

Jag har länge tänkt ha en omröstning om vilka kattfärger som mina läsare föredrar, men eftersom alla människor inte vet vad olika färger kallas, så tänker jag att det blir svårt för många att rösta och tillförligtligheten blir dålig. Jag hade då tänkt att jag skulle lägga ut foton av katter i olika färger, men då kom jag på att man kanske bara tycker att en viss katt är söt, och så röstar man på den därför. Men nu hittade jag några tecknade bilder med katter av olika färger, så nu får ni rösta på vilken av just dessa färger ni föredrar.


Färgerna är, om man börjar överst från vänster och sedan tar den undre bilden från vänster:


1 svart solid,               2 blå solid,                     3 vit


4 röd tigré med vitt,   5 svart solid med vitt,   6 vit (igen)




Okej, rösta nu, så att jag får veta vad ni tycker!

ANNONS
Av Emelie - 31 januari 2009 20:22

Jag blir inte klok på Lisen. Förr var det Evora jag oroade mig för, för att hon var så rädd av sig på utställningar och så. Lisen var den trygga, stabila. Men så fort Lisen blev dräktig så blev hon på dåligt humör och fräste åt Evora, det var en tydlig personlighetsförändring. Detta pågick sedan under hela kattungetiden. Evora fick absolut inte komma i närheten av Lisens ungar. Nu sedan kattungarna har flyttat så har Lisen inte riktigt återgått till sitt gamla lugna jag, tycker jag. När man lyfter upp henne så protestjamar hon, något som hon aldrig gjorde förut. Och hon kan ibland vara lite sur mot Evora, men det är svårt att säga vem som börjar bråken. Ibland tror jag att Lisen, sedan hon fick vara högst i rang när hon var mamma, har svårt att anpassa sig till att vara längst ner i hierarkin igen. Är hon avundsjuk på Evora som är dräktig, måntro? Det hon tycker bäst om nu är att ligga på vår runda lampa och värma sig, och ibland på kvällarna så får hon ett busryck och springer omkring som en galning. Jag tror att hon njuter av att vara fri från kattungeansvaret, men samtidigt är det, som alla föräldrar vet, en ambivalens man känner när när barnen klarar sig mer och mer själva: vad ska man nu lägga sin tid på? Småbarnstiden är så intensiv, och sedan är den slut för alltid.....


Så här fin var Lisen när hon hade som längst päls i somras!

ANNONS
Av Emelie - 31 januari 2009 00:12

Idag när jag åkte till arbetsförmedlingen så var jag medveten om det Eckhart Tolle brukar säga om att vara i sin kropp, känna den inifrån. Det var intressant att observera hur jag ofta försvann från kroppen och gick in i mina tankar, försvann från det nuvarande ögonblicket och gick in i tiden. Jag såg en bra film i kväll. Den hette "Vem är Forrester". Men den var för enkel. Tänk om verkligheten var så enkel. Tänk om studenter hade sån respekt för sina lärare. Tänk om kunskap gav makt. Tänk om det vi lärde oss i skolan verkligen var det viktigaste av allt. Tänk om det viktigaste i livet var att skriva århundradets roman. Men så enkelt är det inte. Man måste dö för att kunna leva, man måste förlora livet för att kunna vinna det. Jag kanske pratar i gåtor nu, eller alluderar på bibeln. Men det jag menar är att det inte finns något viktigare är det här. Det som är just nu är livet, ingenting annat. Att tänka på annat är att skapa en berättelse som inte finns. När jag satt på bussen så försökte jag göra som Eckhart säger: bara titta på allt runtomkring utan att sätta ord eller etiketter på det. Det gick några sekunder, sedan gick det inte längre. Jag såg hus, gamla, förfallna, rivna hus. Jag såg en kyrkogård. Men hur berättar man om något som man har sett utan att ha tänkt på att man har sett det? Hur lever man ett sånt liv utan att döma eller fördöma, säga rätt eller fel? Vem skulle man vara utan sitt förflutna och sin framtid? Jag gillar att skådespelaren i filmen var en helt vanlig kille som sökte en statistroll. Sedan fick han spela mot Sean Connery. Killen hade "det". Han tänkte inte, bara gjorde. En annan sak som jag kommer ihåg från filmen är att vi människor undviker våra drömmar och talanger för att vi är rädda för att misslyckas. Men kanske ännu mera rädda är vi för att lyckas.

Av Emelie - 30 januari 2009 19:01

Läste i min favvotidning "Grus och Guld" om kakbanken. Gud vad jag blev inspirerad! Och det startade i Göteborg, jag vill gå dit nån gång!


Så här står det på kakbankens hemsida, kakbank.se:


"Kakbank är en gör-det-själv-välgörenhet. Vi är övertygade att världen kan bli mer rättvis, om man bara ger människor möjligheten. En gång i månaden träffas vi hemma hos någon och de som vill donerar 50 kr till banken. De insamlade pengarna lånar vi ut till människor i utvecklingsländer som vill försörja sig själva, sk mikrokrediter. Projekten hittar vi på Kiva.org. Under tiden vi gör detta, njuter vi av hembakade sötsaker (eller nyttigare saker om man önskar!).


När lånen återbetalts (vilket de i snitt gör mer än 98% av tiden), investeras pengarna i nya lån eller doneras till traditionell välgörenhet, te.x Läkare utan gränser.


Mikrokrediter, dvs små lån med relativ kort återbetalningstid och låg ränta, tror vi är ett bra sätt ge individer möjlighet att hjälpa sig själva. Det är inte lösningen på alla problem, med det är i alla fall ett steg på vägen. Och ibland räcker det väldigt långt! Kakbank är inte bara bra för människor i fjärran - den är lika välgörande för oss. De diskussioner som uppstår, de kakor som slukas och de skratt som delas är en viktigt del av vad Kakbank är.


Kakbank startades våren 2007 av Peter Kelly, i Göteborg. Med hjälp av Johanna Rydelius, Marie Lindström, Martina Stroltz, Elisabeth Martinsen, Maud Rangert, Johanna Sjödin och andra engagerade har banken spridit sig till fler städer. Varje Kakbank är självständig - ekonomiskt och på alla andra sätt - och väljer själv hur de vill sköta sin bank. Kakbank har från första början och i varje stund varit ett lustprojekt. Så hör gärna av dig till din lokala bank om du tycker det verkar roligt. Eller varför inte starta en egen - det är lättare än du tror!"

Av Emelie - 30 januari 2009 12:02

Vi fick ett mail från Bonnies husse:

"Jo här går det bra. Jösses vad hon växer snabbt!! Leker gör hon gärna och länge. Allt går att anfall, smyga på eller gömma sig under. Det är mycket gulligt att se på när hon bara gömmer huvudet och tror att hon inte syns =) Hur charmigt som helst."

Av Emelie - 30 januari 2009 11:53

Jag har börjat söka jobb, och insett att det faktiskt finns en del jobb som skulle passa mig bra med mina nuvarande kvalifikationer. Det jag letar efter är främst administrativa jobb, där jag har nytta av min pedagogiska kompetens, skrivkunnande, och förmåga att arbeta självständigt. När jag väl sätter igång så går det snabbt: jag har redan sökt 4 jobb och 2 praktikplatser!

Av Emelie - 29 januari 2009 12:52

Kattgenetikboken slutar aldrig att fascinera och förskräcka. Nu senast läste jag att de rekommenderade att man skulle märka sina katter så att man lätt kunde skilja på dem. Annars kunde det lätt bli så att när någon assistent skulle rengöra en bur så kunde en hane smita in till en hona och para sig och då kanske man inte visste vem pappan var. Sedan skulle man också skriva upp all fakta om kullarna på små registerkort. I översta högra hörnet skulle man skriva kullnumret, till exempel 42.


Min kommentar: För det första är det allmänt vedertaget här i Sverige att man inte har katter i burar. Det är inte okej, helt enkelt, såvida det inte är under en begränsad tid. Att man sedan skulle ha så många katter att man inte kunde skilja på dem är ju helt groteskt. Tänk vilken stor risk det blir för sjukdomar och konflikter mellan katterna! Nej, man ska nog helst inte ha mer än en katt per rum i huset/lägenheten, och aldrig fler än 7. Att en uppfödare sedan skulle kunna få så många som 42 kullar under sin livstid, ja, vad ska man säga om det? Det vittnar om en lite annorlunda syn på uppfödning än vad vi är vana vid i Sverige. Svårt att hålla kontakten med alla kattungeköpare, dessutom!

Av Emelie - 28 januari 2009 22:45

Nu verkar det som att jag vågar berätta nyheten att Evora är dräktig för andra gången! Hennes tuttar är rosa, vilket är ett tecken på dräktighet, och hon mår lika bra som förra gången hon var blivande mamma. Om allt går vägen så föds kattungarna den 18 mars. Jag avslutar därmed omröstningen om när C-kullen föds och kan berätta att 42 personer har röstat, och de flesta, 35,7%, valde alternativet mars-april.


Vem är då pappa till kullen, undrar ni kanske. Ja, ni ska bara veta vad jag har kämpat för att hitta en passande hane ur alla möjliga aspekter! Men till slut blev det gamla goda Yakov ändå. Mest för att risken för den fruktade hjärtsjukdomen HCM är liten med hans stamtavla, men också för att han var en av de få jag hade att välja på när allt kom till kritan. Sen gick det ju så bra förra gången vi parade honom och Evora!


För att det inte ska bli så att det blir massor av katter med samma stamtavla så har jag bestämt att den här kullen ska bli sällskapskatter, såvida det inte finns intresse hos någon uppfödare utanför Sverige och Norge.


Eftersom A-kullen hade samma föräldrar, så vet jag en del om hur de blivande katterna kommer att bli:


  • Färgen blir svart-brunrandig eller svart-grårandig. (svart tigré eller silver tigré)
  • De kommer att bli jättefina sällskapskatter med mycket bra temperament.
  • Pälsen kommer att bli halvlång med yvig svans. Den kommer inte att kräva så mycket pälsvård.
  • Vi hoppas att de blir lika friska och starka som den förra kullen, och det finns en god chans, då alla 5 A-kullskatterna har varit helt friska hittills.
  • Om det finns någon kattallergiker därute, som gärna vill ha katt, så kan jag berätta att tre av A-kullens katter såldes till allergiker, och det har gått bra!
  • De kommer att passa bra i barnfamiljer, eftersom de kommer att bli socialiserade av vår dotter Lilla Lo, 6 år.
  • Om det finns någon som gärna skulle vilja pröva att ställa ut sin katt, så tror jag att flera av dessa kattungar kommer att bli lämpliga för utställning.
  • Eftersom det är min tredje kull, så kommer alla kattungar att få namn som börjar på C. Jag har redan ett antal namn klara, men de är hemliga tills kattungarna föds. Jag kommer att skriva på bloggen så fort något händer!

Vem är jag?

Var med och rösta!

Du som läser min blogg, vilken katt-kategori tillhör du?
 Jag äger ingen katt, och vill inte ha någon katt.
 Jag äger ingen katt, men skulle vilja ha katt.
 Jag äger minst en katt, men ingen raskatt (raskatt = stamtavla).
 Jag äger minst en raskatt med stamtavla, dock ej sibirisk katt eller neva masquerade.
 Jag äger minst en sibirisk katt eller neva masquerade med stamtavla.

Kattkurser jag gått

   

        

     

Här kan du följa min blogg!

Följ Miss Emmi's sibiriska katter med Blogkeen
Följ Miss Emmi's sibiriska katter med Bloglovin'

Här kan du ställa frågor!

163 besvarade frågor

Emmisibirier tidigare år!

Sök något i min blogg!

Läs kommentarer!

Saker jag skriver om!

Bloggkalender!

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17
18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Januari 2009 >>>

Mina senaste inlägg!

Tidigare inlägg!

Massor av länkar!

Antal bloggläsare!

Skriv i min gästbok!

RSS-format!

Feedit

Happy Cat Kaoani

Bloggplatsen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se