En annan av mina favoritraser. Jag har tidigare haft en katt, Felicia, som hade en mamma som var abessinier. Hon hade tjuvparat sig med en huskatt. Felicia var otroligt vild och hade en stark jaktinstinkt. Hon kunde apportera bollar som man kastade till henne! En väldigt speciell katt för mig. Och hon lever fortfarande! Är 14,5 år gammal och bor hos mitt ex.

Här får ni också se en bild på den abessinierkull som jag ville köpa en kattunge från. En av de 3 viltfärgade katterna (varmbrun), en hona, var till salu. Zambezi heter hon. Fattar ni att jag föll pladask? Men filten kanske inte var sååå snygg, eller vad tycker ni?

Jag har förresten fått svar från en uppfödare som jag vill köpa avelshane ifrån att det kanske finns möjlighet att köpa en hane ur kullen, men det är inte säkert. H är inte heller säker, förresten....Inte säker alls, egentligen.

Den varma färgen på katten längst ner kallas fawn och är en favoritfärg för mig (bland många andra).

Bengalen är den kattras som kostar mest att köpa. Det beror på att den är så populär och att den inte har funnits så länge. Den ser ut som en minileopard med "vilda" teckningar på kroppen. Den är oerhört aktiv och man behöver leka mycket med den. Pälsen är sammetslen. Det är den enda tillåtna rasen inom FIFE som är resultatet av en hybird mellan en vildkatt och en tamkatt. En del bengaler har en "glittergen" som gör att pälsen ser ut att glittra! Kolla in bilden på bengalen som ligger i en egen soffa! En av mina favoritraser!

Perserkatter är den mest långhåriga rasen. De är ganska lugna i temperamentet och kan ha problem med magen. De behöver MYCKET pälsvård och jag är djupt imponerad av det fina resultatet i form av följande dunbollar! Deras ansikten är helt ovala fast på tvären. Öronen är supersmå.

Tack snälla Hans för att jag får visa dina bilder från utställningen här i bloggen! Nu ska nå få lite illustrationer till det som jag bara har berättat i ord tidigare. Vi börjar förstås med min egen katt Amanda, samt en silverfärgad sibirier.

Just nu springer kattungarna omkring som galningar och busar. Billie har en leksak i munnen, och när någon kommer i närheten så morrar hon! Helt underbart!

Idag har jag gjort 9 olika tester under en förmiddag. Sedan skulle man fylla i ett personlighetsformulär. Testerna liknar de som man gör när man mönstrar inför lumpen, tydligen, men det vet jag ju inget om. IQ-tester helt enkelt, skulle jag tro. Jag hade i alla fall sovit dåligt natten innan och var inte direkt i form när jag gjorde testerna. 23 killar och 2 tjejer var vi. Och inte ens efter dagens tester är det klart! För nästa omgång är att man ska göra datortester med en närvarande psykolog. Testledaren sa att för att få fram 20 personer som var lämpliga för utbildningen så behövde man testa ca 100. När vi pratade på rasten så sa vi att vi inte visste att de som kör tåg är såna Einsteins!

För mig gick alla tester utom ett bra. För att det skulle vara bra så skulle alla tester vara över tre. Jag hade 8 som mest (på ett lästest), men på ett annat test, som vi gjorde sist av allt, hade jag bara 3. På det testet skulle man "finna fem fel" och jag hade gjort för många misstag. Testledaren sa att hon var "tveksam", och om jag rannsakar mig själv så  är jag också det, mest för att jag inte känner mig som världens allra mest psykiskt stabila person....  ;-)

Så frågan om vad jag ska bli när jag blir stor har nog fortfarande inte fått något svar och kommer kanske inte ens att få det! Men den som lever får se!

Hej Jennifer!

Tack så jättemycket för din gulliga kommentar till utställningsinlägget! Kram på dig!   :-)

Nu ska ni som har längtat efter kattungebilder äntligen få något nytt att titta på! Jag tog ett par snabbilder nu när de låg och sov: Beata och Billie tillsammans i en sänglåda, Bonnie i den andra sänglådan och Baltzar i klätterträdet. Konstigt nog är det först när jag ser bilderna som jag förstår hur mycket de har växt. De är 7,5 veckor nu.

En bra sak: syltan gick hem!  Den gick att äta.  :-)

En grej som jag älskar med kattuppfödning: Det finns så mycket hjärta i det!  :-D Och det behövs mer än någonsin i vår värld tycker jag.

Kärlek och frid till alla er som läser min blogg! Kom ihåg att ni är oändligt värdefulla! Kom ihåg att ge er själva det ni behöver och att säga nej till det ni inte vill ha! *kram!*

I morgon ska jag till min gamla arbetsplats (före detta Vasa Vux, numera KY-akademin) och där ska jag göra tester på förmiddagen. Efter lunch, om jag går vidare, så ska jag även göra tester på eftermiddagen under övervakning av en psykolog. Allt detta för att jag har sökt Tågförarutbildningen, som jag kanske ändå inte kan gå.... Även om detta aldrig har varit min stora dröm så är jag lite nervös. Visst är det bisarrt?

Det är mitt ego, förstås. Jag vill prestera bra. Så, vad är det jag ska lära mig av den här situationen? Kanske att vara ödmjuk och inse att man inte vet något om livet. Ibland gör man saker fast man inte riktigt vet varför. Man vet inte om de leder någon vart, man vet inte om man kommer att lyckas eller misslyckas. De sakerna känns rätt att göra, helt enkelt.

En länk till en rysk uppfödare av nevor: http://www.nevak.ru