Idag ska jag skriva om politik:

En sak som jag blir lika förvånad över varje gång, är när jag pratar med någon, som jag utgår ifrån tycker att det nuvarande världssystemet är sjukt (vilket det är) och så säger jag: "Det är helt fel att majoriteten av världens invånare lever i fattigdom, medan en liten del lever i obeskrivlig lyx. Så här tycker jag att vi ska göra: Vi skippar det monetära systemet, alltså systemet med pengar (det funkar ju ändå inte, kolla bara på nyheterna i kväll, så får du se) och så börjar vi om från början".

"Vi gör så här: Det ska inte finnas någon ränta och man ska inte kunna tjäna pengar på pengar. I stället ska människors arbete vara det man "köper" saker för. En arbetad timme = si och så mycket köpkraft. Och man kan inte sälja och köpa dessa arbetstimmar av varandra. Var och en tjänar under sina arbetsföra år in det arbete som behövs för att ta hand om henne under barndomen och ålderdomen. Enkelt, eller hur? Och så inför vi det systemet i hela världen, bra va?"

Då säger den andra: "Nej, men det går ju inte." eller: "Men vi har ju redan provat kommunism, och det fungerade inte." Men hallå! Nu var det inte diktatur jag talade om, utan demokrati! Inga partipampar som skor sig på andras bekostnad, ingen korruption. Det skulle vara lika för alla, även för politikerna. Det jag menar är att för att vi ska få rättvisa i världen, så kan vi inte ha några som tjänar pengar utan att arbeta, medan andra arbetar hur mycket som helst och ändå är fattiga. Vad är det för demokratiskt eller rättvist med det? Det är ju slaveri, fast i en mer raffinerad form!

Då inser jag, att de flesta människor faktiskt inte vill ha rättvisa! De vill att det ska vara orättvist, för de är rädda för att förlora sina privilegier om det blir rättvist i världen. För mig är detta helt ofattbart. Hur kan man med att se på när andra människor lider och säga: "Jag vill inte att du ska få det bättre, för jag är så rädd att jag själv måste få det lite, lite sämre. Dessutom är jag rädd för förändringar. Oavsett om de leder till något bättre eller ej."

Jag menar, detta är ju helt otroligt själviskt. Jag tror faktiskt inte att det är sant när jag hör välutbildade människor över 30 år som på fullt allvar tycker att de fattiga har sig själva att skylla, och att man därför inte behöver bry sig om dem. Hur cynisk får man bli? Fattar de inte att alla på jorden får det sämre när vi har så stora klyftor, så stora orättvisor? Att veta att vi lever på andras bekostnad känns verkligen under vår värdighet!

Men titta här: Om vi inför ett demokratiskt ledarskap på världsnivå, där alla har lika mycket att säga till om (oavsett hur mycket pengar de har haft i det gamla systemet), och sedan inför vi en världspolis (som också styrs demokratiskt) som ser till att länder inte börjar kriga med varandra, då behöver vi inte längre lägga en massa pengar på militären! Tänk på vilka enorma summor som världens länder lägger på vapen och militär upprustning idag. Alla de resurserna kommer i stället att kunna läggas på människorna, så att alla människor får det bättre! Därför skulle alla kunna få det ungefär lika bra som en medelsvensson i Sverige har det idag. Kanske till och med utan att behöva jobba lika många timmar per dag. Vi ser också till att de som styr bara vill helhetens bästa, annars avsätter vi dem.

"Men då skulle det inte finnas något incitament att jobba hårt." Säger då den som jag pratar med. Vaddå? Skulle den enda motivationen för att arbeta vara att öka sitt eget materiella välstånd? Det tror jag knappast. Vi talar här om meningsfullhet. Att känna att det jag gör, det bidrar till helheten, så att vi alla ska ha det bra. Man hjälper varandra, helt enkelt. Om jag kör en buss, så hjälper jag människor att ta sig till olika ställen. Om jag opererar en sjuk människa, så hjälper jag henne att bli frisk. Om jag bygger en skola, så gör jag det möjligt för barn att lära sig nya saker. Några "onödiga jobb kommer inte att finnas. Där kan vi börja snacka om incitament! Vi ser till att hjälpa människor att hitta ett jobb som passar deras läggning och talanger, så att alla kan trivas med det de gör.

Och titta på de kostnader i form av stress och utbrändhet som dagens system ger upphov till! Titta på det kortsiktiga tänkandet som finns i dagens företag: man tillverkar saker med dålig kvalitet för att man vill att de ska gå sönder efter ett år. Man tänker inte på att hjälpa människor att få det bra, man tänker bara på pengar. Inte särskilt hållbart i längden, skulle jag vilja säga.

Detta är ingen ouppnåelig utopi, det är en reell möjlighet, och det enda som hindrar oss från att få fred i världen är vårt eget inre motstånd. Just det, det som gör att vi säger "Nej, men det går väl inte". I stället för att säga: "Det där var en ny tanke som jag behöver lite tid att vänja mig vid. Men om den fungerar i praktiken och gör att alla på jorden får det bättre, så är den ju bra!" Vi människor är alldeles för egoistiska för vårt eget bästa. Vi är som små barn som inte har lärt oss att tänka i ett större perspektiv.

Hur kul är det att sitta och äta en festmåltid när det i rummet bredvid sitter hundra fängslade barn som håller på att svälta ihjäl? Inte kul. Därför behöver vi tänka i nya banor. Det nuvarande systemet fungerar inte, det är bara att inse. Om vi ändå ska ändra på det, varför inte göra om det så att alla får det bättre, även om det innebär att vi "måste" tänka några nya tankar?

 

Margita

5 december 2008 13:06

Åh vad jag gillar såna här inlägg från dig!!! Jag kan hålla med dig i mycket men tyvärr är det väl så att det faktiskt finns människor som inte bryr sig om sin nästa bara de själva har det bra. Det har jag aldrig förstått men eftersom de finns så är det en utmaning att få dessa människor att förstå att om man hjälper en annan människa så hjälper man samtidigt sig själv! Det ser lite mörkt ut i världen idag men vi får inte ge upp!! Och vi måste börja med oss själva! Inse att vi är en länk i det hela och kan medverka till en förändring till det bättre!

http://mareli.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har Filip och Felicia flyttat och allt är som vanligt igen här hemma. Elton och Cornelia tycker nog det är rätt skönt att vara ensamma katter igen, men för mig känns det lite tomt och jag kan inte låta bli att tänka att jag kanske skulle vilja bli...

Ett av de största djurskyddsproblemen i Sverige är det stora antalet hemlösa katter som fryser och svälter, en situation som är helt ovärdig ett civiliserat samhälle. Vi har alltså för många katter och för få människor som vill ta hand om democh ge d...

Felicia och Filip får nu vara tillsammans med våra egna katter i lägenheten, vilken funkar riktigt bra. Felicia har gjort jättestora framsteg och man märker att hon mår mycket bättre än innan, för hon har börjat leka lite med Filip och de sover ofta ...

Idag har sötnosarna Freddi och Frei flyttat hem till A och W, och jag önskar den stort lycka till båda två! Det är alltid sorgligt när katter flyttar, men det känns tryggt att de kommer att få det bra i sitt nya hem. ...

Nu har vi varit hos veterinären och det har visat sig under operationen att stackars Felicia har en inflammation i tarmen, så hon måste äta dietfoder. Vi vet ännu inte hur stor chansen är att hon blir helt återställd. Först misstänkte veterinären sju...