Miss Emmi's sibiriska katter

Alla inlägg under november 2008

Av Emelie - 26 november 2008 16:54

Jag kunde inte låta bli att visa er dessa bilder på Lo när hon poserar framför kameran. Bakgrunden var att hon skulle på kalas i kväll och hade för ovanlighetens skull klänning och tofsar. Jag frågade om jag fick fota henne och resultatet blev kanske inte riktigt vad jag hade väntat mig, men det blev ändå bra! Och visst har hon en fantastisk Lilla My-personlighet, min älskade unge!   :-)

Av Emelie - 26 november 2008 00:01

Många tror att en raskatt är en katt med någon speciell färg, eller kanske en katt med längre päls. Jag har också hört att eftersom deras katt har lång päls så måste den vara en norsk skogskatts-blandning, eller liknande. Detta behöver inte vara fallet.


Sanningen är att det som avgör om en katt är en raskatt eller inte är endast en sak: att den har en SVERAK-stamtavla (i andra länder heter det inte SVERAK, men det finns en motsvarighet). Om kattägaren har en stamtavla på katten så är katten en raskatt, annars inte.


En huskatt är en katt utan stamtavla. Även om kattens föräldrar skulle vara raskatter båda två, så är den inte någon raskatt om den inte har någon officiell stamtavla. En huskatt kan vara långhårig eller korthårig, den kan vara maskad som en siames eller en birma och den kan vara jättevacker, men det är inte det som avgör om den är en raskatt, utan det är stamtavlan. Tänk efter själv: hur ska man kunna veta något om katten om man inte vet vilka dess förfäder är? Ibland kan man kanske veta att den ena föräldern är en raskatt, och den kanske liknar en raskatt, men i praktiken är den en huskatt. Många vill tro att deras katt har "renrasiga" släktingar, för det skulle göra den lite "finare" på något sätt. Det är så vi människor fungerar, tyvärr! Vi vill gärna imponera på varandra, försöka få andra att gilla oss osv.


Det har ju blivit så att raskatter har fått högre status än huskatter. Detta beror förstås mestadels på att raskatter kostar mycket mer att köpa, men också att raskatter är framavlade på ett mycket mer medvetet och ansvarsfullt sätt än huskatter. Jag har tidigare skrivit om att raskatter och huskatter är lika mycket värda, kanske inte i rena pengar, men som levande varelser, och förtjänar precis lika mycket omvårdnad och respekt. (Precis som alla människor har samma värde, oavsett hur de ser ut eller vad de presterar eller vilket land de kommer ifrån.) Detta utgår jag ifrån att alla är överens om, men när man ser hur vissa katter behandlas, så kan man ju börja undra. :-(


De som föder upp huskatter kan lära mycket av raskattuppfödare när det gäller medvetenheten om vad olika parningskombinationer får för konsekvenser, och vilket stort ansvar det är att vara uppfödare.


Raskattsuppfödare kan dock lära sig av den "slumpmässiga avel" som många huskattägare ägnar sig åt. Tack vare att katterna får "para sig fritt" och att det finns rätt många huskatter i omlopp, så blir den genetiska variationen stor, och detta minskar risken för sjukdomar och defekter.


Jag menar dock att det inte är lika ansvarsfullt att föda upp huskatter som raskatter. Detta av den enkla orsaken att det redan finns fler huskatter än det finns hem som vill ta emot dem. Bättre då att kastrera katten!  :-)


Av Emelie - 25 november 2008 23:40

Idag, efter att ha sett en så snygg namnteckning, som nästan såg ut som kalligrafi, så kom jag på att jag ville hitta ett nytt sätt att skriva min egen namnteckning. Bilden jag såg framför mig var en mycket stiliserad och abstrakt signatur, nästan som en tavla.


Detta visade sig lättare sagt än gjort. Om mina tankar är lika rigida som min namnteckning så finns det anledning att bli oroad..... Det blev inte bra, och det blev inte heller snyggt! Efter att jag suttit ett tag och hjälpt Lo, som höll på med ett dataspel där man skulle lära sig mulitplikationstabellen, samtidigt som jag övade min namnteckning, så hittade jag till slut en, som skulle ta lite mindre tid att skriva än min förra, och som såg lite "klatchig" ut. När jag tittade lite närmare på den så började jag le: Det såg precis ut som att jag hade skrivit "Evil"! Kanske inte riktigt det intryck som jag ville förmedla....  ;-) 


Det påminner mig om en bekant från gymnasiet, vars namnteckning såg ut som "P- Ägget". När jag träffade honom många år senare på en fest, så frågade jag, och visst, han hade fortfarande samma namnteckning!  ;-)


Lika bra att acceptera sig själv som man är: oavsett om man är ett ägg eller bara en vanlig, tråkig Emelie!

Av Emelie - 25 november 2008 22:59

Tack till de uppmuntrande kommentarerna som jag får till bloggen! De värmer hjärtat. .-)


Småsibbarna rusar just nu runt i lägenheten och leker och busar som kattungar gör. De har börjat sova på andra platser nu. När Billies blivande familj var här så var Beata borta. Vi letade på alla tänkbara sovställen och till slut hittade Lilla Lo henne sovande - i en sandal i skostället!  :-) Idag hade alla kattungarna hittat till sänglådorna under våra sängar, som även var en favoritplats för den förra kullen. När jag drog ut lådan tittade fyra små huvuden nyvaket upp som för att säga: vad vill du egentligen?


Kattungarna sover ibland på olika platser nu, dvs inte alltid tillsammans, vilket visar att de börjar bli mer självständiga. Lisen går omkring och jamar hela tiden, vilket även Evora gjorde när ungarna var i den här åldern. Men jag har börjat förstå att det inte bara är för att hålla ungarna i schack som hon jamar: hon har börjat löpa igen. Detta är helt normalt, men man undrar ju lite hur naturen har tänkt: det verkar vara mer kvantitet än kvalitet i avkomman, eller hur? Ungefär som fiskar gör: Lägger en miljon ägg och hoppas att något yngel överlever till vuxen ålder. Men ni kan vara lugna, Lisen ska inte få para sig än på ett tag, och ungarna får fortfarande bröstmjölk. Men hur de ska bli helt avvanda är fortfarande ett frågetecken. Jag kan ju inte säga till mina kattungeköpare när de hämtar ungarna i januari: "De äter tyvärr inte vanlig kattmat, utan bara rått nötkött och rå äggula."   ;-9


Nej, det ska väl ordna sig, om inte annat när de blir tillräckligt hungriga! Förresten, något som inte är lika vanligt, är att kattmamman börjar löpa dagen efter förlossningen. Men det gjorde Evora! 8-\ Jag fick ge henne p-piller, vilket inte hjälpte så jättebra, men hon slutade i alla fall att hoppa på dörrhandtaget och försöka ta sig ut! (Obs! Testa inte detta utan att ha talat med en veterinär först!)


Apropå det där med att känna sig misslyckad och att vara självkritisk: Jag såg dokumentären om Martina, som har Downs syndrom, härom kvällen, och när man inser vilket otroligt arbete som hennes mamma har lagt ner på att hon ska lära sig olika saker och leva som en "vanlig" människa så kan man inte annat än bli berörd. Man får också perspektiv på vad som anses "normalt" och inte, och inser att de krav som många av oss (däribland jag) ställer på sig själva ofta är helt befängda.

Av Emelie - 25 november 2008 10:55

SVERAK har lagt in alla sina diplomerade uppfödare på sin hemsida: http://www.sverak.se/SVERAK/Diplomering/index_diplomering.htm



Av Emelie - 24 november 2008 20:49

Idag har varit en ledsen dag men samtidigt med en glädje mitt i alltihop. Jag är inne i en sorgeprocess där jag sörjer att mitt liv inte har blivit som jag önskade att det skulle bli. Att jag inte "blev någon", inte gjorde karriär, inte tjänade så mycket pengar, att jag inte har kunnat vara den mamma och den hustru som jag hade velat vara. Att det finns så mycket som jag inte har klarat av, inte orkat med. Att jag har misslyckats med att vara lycklig.....


På ett sätt känns det bra att jag verkligen kan sörja och gråta. Jag har så länge känt det som att gråten har suttit fast i bröstet på mig. Till min hjälp i sorgeprocessen har jag haft boken "När livet stannar" av Malin Sävstam. Hon skriver om hur det var att förlora sin man och två av barnen i Tsunamin. Hon skriver ärligt, rakt på. Det har varit skönt att kunna spegla min sorg i hennes. Men ibland när jag läser så tänker jag: "Hon har i alla fall haft ett lyckligt liv fram tills hon blev 44. Jag kommer inte ens ihåg hur det känns att vara lycklig." Men sedan tänker jag att det finns så många människor på vår jord som har haft så mycket sämre förutsättningar än jag. Jag har min familj och jag har haft en bra uppväxt, och det är jag väldigt tacksam för.   :-)


Samtidigt blev jag glad idag för att jag har blivit diplomerad uppfödare! (Faktiskt en av Sveriges första!) Ett fint diplom fick jag hem i brevlådan idag! Och kattungarnas stamtavlor kom också idag. De är alldeles nytryckta och luktar gott. All information om namn, färgkoder och stamtavla stämmer. Och kattungarna mår bra och är SÅ fina allihop! Jag känner mig stolt!  :-)

Av Emelie - 23 november 2008 16:43

Nu måste jag få visa upp två bilder som föreställer två väldigt fina katter: Arvid och Alvina. Klicka på dessa länkar så får ni se fler bilder av snyggingarna! Tack Madde och Guro!


http://maddehalv.zoomin.se/   (Arvid)


http://sjakkmatt.blogge.no/   (Alvina)



Vem är jag?

Var med och rösta!

Hur brukar du göra med katten/katterna när du reser på semester?
 Jag tar oftast med mig katten
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor kvar i mitt hem)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katten bor kvar)
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor hos kattvakten)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katt hos kattvakt)
 Jag lämnar oftast in katten på ett kattpensionat

Kattkurser jag gått

   

        

     

Här kan du ställa frågor!

166 besvarade frågor

Emmisibirier tidigare år!

Sök något i min blogg!

Saker jag skriver om!

Bloggkalender!

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5 6 7
8
9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
<<< November 2008 >>>

Mina senaste inlägg!

Tidigare inlägg!

Massor av länkar!

Antal bloggläsare!

Skriv i min gästbok!

RSS-format!

Feedit

Happy Cat Kaoani

Bloggplatsen


Skapa flashcards