Tack till de uppmuntrande kommentarerna som jag får till bloggen! De värmer hjärtat. .-)

Småsibbarna rusar just nu runt i lägenheten och leker och busar som kattungar gör. De har börjat sova på andra platser nu. När Billies blivande familj var här så var Beata borta. Vi letade på alla tänkbara sovställen och till slut hittade Lilla Lo henne sovande - i en sandal i skostället!  :-) Idag hade alla kattungarna hittat till sänglådorna under våra sängar, som även var en favoritplats för den förra kullen. När jag drog ut lådan tittade fyra små huvuden nyvaket upp som för att säga: vad vill du egentligen?

Kattungarna sover ibland på olika platser nu, dvs inte alltid tillsammans, vilket visar att de börjar bli mer självständiga. Lisen går omkring och jamar hela tiden, vilket även Evora gjorde när ungarna var i den här åldern. Men jag har börjat förstå att det inte bara är för att hålla ungarna i schack som hon jamar: hon har börjat löpa igen. Detta är helt normalt, men man undrar ju lite hur naturen har tänkt: det verkar vara mer kvantitet än kvalitet i avkomman, eller hur? Ungefär som fiskar gör: Lägger en miljon ägg och hoppas att något yngel överlever till vuxen ålder. Men ni kan vara lugna, Lisen ska inte få para sig än på ett tag, och ungarna får fortfarande bröstmjölk. Men hur de ska bli helt avvanda är fortfarande ett frågetecken. Jag kan ju inte säga till mina kattungeköpare när de hämtar ungarna i januari: "De äter tyvärr inte vanlig kattmat, utan bara rått nötkött och rå äggula."   ;-9

Nej, det ska väl ordna sig, om inte annat när de blir tillräckligt hungriga! Förresten, något som inte är lika vanligt, är att kattmamman börjar löpa dagen efter förlossningen. Men det gjorde Evora! 8-\ Jag fick ge henne p-piller, vilket inte hjälpte så jättebra, men hon slutade i alla fall att hoppa på dörrhandtaget och försöka ta sig ut! (Obs! Testa inte detta utan att ha talat med en veterinär först!)

Apropå det där med att känna sig misslyckad och att vara självkritisk: Jag såg dokumentären om Martina, som har Downs syndrom, härom kvällen, och när man inser vilket otroligt arbete som hennes mamma har lagt ner på att hon ska lära sig olika saker och leva som en "vanlig" människa så kan man inte annat än bli berörd. Man får också perspektiv på vad som anses "normalt" och inte, och inser att de krav som många av oss (däribland jag) ställer på sig själva ofta är helt befängda.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har Filip och Felicia flyttat och allt är som vanligt igen här hemma. Elton och Cornelia tycker nog det är rätt skönt att vara ensamma katter igen, men för mig känns det lite tomt och jag kan inte låta bli att tänka att jag kanske skulle vilja bli...

Ett av de största djurskyddsproblemen i Sverige är det stora antalet hemlösa katter som fryser och svälter, en situation som är helt ovärdig ett civiliserat samhälle. Vi har alltså för många katter och för få människor som vill ta hand om democh ge d...

Felicia och Filip får nu vara tillsammans med våra egna katter i lägenheten, vilken funkar riktigt bra. Felicia har gjort jättestora framsteg och man märker att hon mår mycket bättre än innan, för hon har börjat leka lite med Filip och de sover ofta ...

Idag har sötnosarna Freddi och Frei flyttat hem till A och W, och jag önskar den stort lycka till båda två! Det är alltid sorgligt när katter flyttar, men det känns tryggt att de kommer att få det bra i sitt nya hem. ...

Nu har vi varit hos veterinären och det har visat sig under operationen att stackars Felicia har en inflammation i tarmen, så hon måste äta dietfoder. Vi vet ännu inte hur stor chansen är att hon blir helt återställd. Först misstänkte veterinären sju...