Nu när alla kattungarna är tingade så känner jag mig lite vemodig för att jag inte kunde/fick behålla någon unge. Bonnie som är så rastypisk kommer inte att gå till avel...samtidigt som jag känner att hennes lite försiktiga personlighet skulle göra sig bäst som sällskapskatt. Det är den där typiska känslan som egot (ens falska självbild) har, att man vill ha mer av allt, att det inte räcker som det är. Mer upplevelser, mer kunskap, mer materiella saker, mer muskler, fler katter.....men hur mycket nytt man än skaffar så blir man inte helt nöjd ändå. Kanske en liten stund när man just fått något, sedan börjar man känna otillfredställelse igen. För mer inspiration: läs Eckhart Tolles bok "The Power of Now" eller klicka på länken till hans hemsida!

H har blivit erbjuden att jobba i Kina ett år, och då skulle jag och Lilla Lo följa med, förstås. Om det blir så så måste vi antagligen omplacera katterna.  :-(   Och hyra ut lägenheten. Och vaccinera oss. Och läsa på. Och skaffa visum. Och jag vet inte allt. Egentligen vill vi nog inte flytta, men lite spännande känns det att tänka på det.

Antagligen blir det ingenting av den här flytten, men det visar hur obeständigt livet är, tycker jag. Fler och fler människor lever i den osäkerheten: "vad ska jag göra i morgon, nästa vecka, nästa månad?" När som helst kan något hända som  förändrar allt....det går inte att styra livet efter sin egen vilja. Det bara händer saker som man får göra det bästa av.

Jag skrev en fråga på SäSKs forum: "Vad ska jag göra? Mina kattungar vill inte äta riktig mat?" Från S*Salikons, som har fått 10 kullar, fick jag rådet att bara slappna av och låta kattungarna utvecklas i sin egen takt. Inte försöka kontrollera eller tvinga fram en utveckling. Det kändes väldigt rätt, tyckte jag. Kattungarna är som de är. Bäst att låta dem utvecklas på sitt eget sätt, tids nog så lär de sig äta riktig mat.   :-)

Just vid den här tiden på kvällen har kattungarna en aktiv period. Så nu ska jag sitta och titta på dem en stund.  :-) Igår när Bonnies blivande familj var här, så sa de att de inte ville störa eller uppehålla mig, men jag sa: "Ni stör inte, det här är mitt liv." Hade de inte varit där hade jag ändå gjort samma sak: gosat med katterna.   ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har Filip och Felicia flyttat och allt är som vanligt igen här hemma. Elton och Cornelia tycker nog det är rätt skönt att vara ensamma katter igen, men för mig känns det lite tomt och jag kan inte låta bli att tänka att jag kanske skulle vilja bli...

Ett av de största djurskyddsproblemen i Sverige är det stora antalet hemlösa katter som fryser och svälter, en situation som är helt ovärdig ett civiliserat samhälle. Vi har alltså för många katter och för få människor som vill ta hand om democh ge d...

Felicia och Filip får nu vara tillsammans med våra egna katter i lägenheten, vilken funkar riktigt bra. Felicia har gjort jättestora framsteg och man märker att hon mår mycket bättre än innan, för hon har börjat leka lite med Filip och de sover ofta ...

Idag har sötnosarna Freddi och Frei flyttat hem till A och W, och jag önskar den stort lycka till båda två! Det är alltid sorgligt när katter flyttar, men det känns tryggt att de kommer att få det bra i sitt nya hem. ...

Nu har vi varit hos veterinären och det har visat sig under operationen att stackars Felicia har en inflammation i tarmen, så hon måste äta dietfoder. Vi vet ännu inte hur stor chansen är att hon blir helt återställd. Först misstänkte veterinären sju...