I stamtavlan heter Sashi "Solsibs Ennez Dobrinova", men vi kallar henne Sashi. Ennez betyder "den tionde katten" på något språk, uppfödaren Airi visste inte vilket. Sashis pappa Dabbe har snyggt mörkgröna ögon, och Sashi, som liknar sin pappa, håller nu långsamt på att byta ögonfärg från orangegult till grönt. Man vill helst att sibiriska katter ska ha gröna ögon, för att någon som skrev rasstandarden en gång tyckte att det skulle vara så. Men de domare som jag har lyssnat på har aldrig kommenterat ögonfärgen, så jag vet inte hur viktigt det är egentligen.

Eftersom rasen för tillfället håller på att "bildas", så är det nog mest andra saker man ska fokusera på just nu: Katterna ska vara kraftiga och muskulösa med det rätta "vilda" utseendet. Stora katter uppskattas. Kroppen ska likna en rektangel från sidan och benen ska inte vara för långa. Pälsen ska inte vara för kort och inte för mjuk. Huvudet ska ha rundade former: öronen ska vara ganska små, sitta brett isär och inte vara för spetsiga. Nosen och resten av ansiktet ska vara runt och brett, men ändå inte FÖR brett. Huvudet ska vara längre än det är brett. I profil ska nosen inte vara rak, utan ha en liten inåtböj. Ögonen ska sitta brett isär och vara lite ovala. Hakan ska inte vara så framträdande. Ungefär så ska en sibbe se ut, enligt min tolkning av standarden. Kolla Evoras farfar Khariton Angara (på bilden), så får ni se en snygg sibbe!

Fast ännu viktigare än standarden tycker jag faktiskt är hälsan och temperamentet hos katterna, och den synen delar jag, tack och lov, med de flesta andra uppfödare i Sverige! Vi värnar om den genetiska mångfalden genom att undvika inavel och ta in nytt blod från andra länder, och vi har ett avelprogram mot hjärtsjukdomen HCM. Visserligen blir katterna inte lika rastypiska på kort sikt, men vi tjänar på det i längden!

Sashi är fortfarande lite reserverad, men också väldigt nyfiken. Hon älskar att leka med fjädern som uppfödaren skickade med, och hon kan tänka sig att bli klappad. Däremot vill hon inte bli fasthållen. De andra katterna har känt lukten av den nya och de är både nyfikna och lite rädda.

Nu har jag alltså 4 avelskatter, snart 5, om vi räknar med den lilla tjejen som vi hoppas så mycket på från Lisens kommande kull.  :-) Vet inte riktigt var jag ska lägga ribban för maximalt antal, kanske 6 katter är lagom? (Max tre här hemma och tre hos fodervärd.)

Om man tar fler än två kullar per år så måste man ha ett särskilt tillstånd från kommunens djurskyddsinspektör som kostar 3500 kronor (!) Certifieringen i SVERAK kostar 500 kronor och jag behöver verkligen investera i en bättre och tystare hårfön (för utställningspreparering) och en ordentlig digitalkamera så att jag kan ta bra bilder. Skulle vilja köpa en massa böcker om kattuppfödning också. Många utgifter blir det så här i början när man är kattuppfödare! För att inte tala om allergitestet för att se hur allergivänliga mina katter är, som jag hade tänkt skicka in till ett lab i England. Men jag får helt enkelt hårdprioritera nu i början, och inte göra allt på en gång.

Lisen och jag förbereder oss på olika sätt inför förlossningen: vi gosar mycket och känner hur det rör sig i magen och jag tar fram de grejor som kommer att behövas.

Har försökt lägga in nya sidor på min hemsida så att jag kan visa lilla Ennez, men det funkar inte, så nu måste jag vänta tills H har tid att hjälpa mig. Typiskt!  ;-)