För ett tag sedan skrev jag detta inlägg på SÄSKs forum. Tänkte att det kan vara intressant för er också att läsa:

Jag kände bara att jag ville dela med mig av mina tankar och känslor kring det här med att vara nybliven uppfödare. Det finns så många faktorer att ta i beaktande när man ska avla djur, och det är ett stort ansvar, dessutom! För de val jag gör idag kommer förstås att påverka rasen framöver och mina kattungeköpare kommer att leva med djuren i ca 15 år. När allt kommer omkring så skulle dessa katter inte finnas till om det inte vore för mig.....

Några funderingar:

När man väljer avelsdjur och tid för parning så kan man antingen tänka på rasens hälsa på sikt: få in nytt blod, undvika inavel, undvika HCM-risk, använda så många katter som möjligt osv, men man kan även satsa på att få fram rastypiska sibbar som vinner utställningar och andra människors beundran.

Sedan kan man förstås också titta på vad folk vill ha och avla utifrån det: typ söta, allergivänliga katter i fina färger som älskar att gosa. Jag tycker själv att den första strategin känns mer "ädel", (även om det kan finnas fåfänga i att skapa den mest "spännande" stamtavlan), den i mitten känns mest exhibitionistisk och den sista känns mest marknadsanpassad. Man kan också välja de djur som bor närmast, vilket är mest bekvämt. Jag kan inte säga att jag föredrar någon strategi framför någon annan, jag pendlar mycket fram och tillbaka mellan dessa olika varianter, men jag vill förstås framför allt att mina katter ska bli sålda till bra hem, så att jag inte behöver behålla hela kullen....

Sedan kommer frågan om hur många kullar man kan få (och vad som är lämpligt) från en enda katt och huruvida man ska behålla en kattunge eller köpa in utifrån. Hur snart efter en kull är det lämpligt att få en ny kull med samma katt? Ska man behålla sina katter sedan de kastrerats och kanske inte ta några kullar alls på 10 år, eller ska man omplacera katterna, med allt vad det innebär, för att kunna fortsätta med uppfödning? Och ska man ha en egen hane eller inte?

Vad vill jag egentligen med min uppfödning? Är det verkligen sunt att ägna så mycket tid och energi åt kattuppfödning, när det finns så mycket annat som behöver göras här i världen?

Ja, så där håller jag på och funderar fram och tillbaka. Och jag vet inte riktigt vad jag ska tro till slut. Det enda jag vet är följande:

1. Jag blev uppfödare för att kattungar är det bästa jag vet. Sedan upptäckte jag att det även kunde vara kreativt, och det har gjort att intresset har vuxit.

2. Jag valde den sibiriska rasen för att den anses vara allergivänlig, och därför vill jag gärna hjälpa andra kattallergiker.

3. Jag vill bara syssla med kattuppfödning så länge det känns roligt och intressant.