Vad kul! Jag fick just en kommentar från ett katthem. De tyckte att man ska kastrera katter långt innan två års ålder. Antagligen vore detta det allra bästa alternativet, eftersom vi då skulle reducera problemet med ovälkomna katter om inte helt, så nästan helt. Vad sägs om det här: Obligatorisk märkning och obligatorisk kastrering av huskatter senast vid 6 månaders ålder?

Jag vågade knappt skriva det, för när jag skrev samma sak på SÄSKs forum var det många som reagerade och tyckte att så kan man väl inte göra. Det finns ju människor som helst vill ha en vanlig "bondkatt". Vad bra, tycker jag, då kanske de stackars uppfödarna av rasen europé äntligen kan få lite credit för det långa arbete de har lagt ner på att utvecka vår svenska "bondkatt". Och till dem som absolut vill ha en katt utan stamtavla säger jag: importera en hemlös katt från utlandet! Det måste väl ändå vara kattens bästa vi ska fokusera på, och inte oss människor, som har en tendens att tröttna på våra husdjur långt innan de har levt färdigt sina liv....

Jag har blivit mer och mer intresserad av att föda upp katter som har föräldrar med en låg halt av kattallergenet Fel d1. Därför ska jag testa mina avelskatter för detta allergen. Ingen annan uppfödare i Sverige verkar vara inne på detta spår, men jag har alltid varit lite före min tid.....  ;-)

Jag ska också klura vidare på hur jag i framtiden ska utforma mina försäljningsavtal osv. och överhuvudtaget vad jag vill satsa på som uppfödare. Jag känner att kattens hälsa och temperament alltid kommer att vara viktigast för mig, sedan kommer allergivänligheten. På fjärde plats kommer utseende, rastypiskhet osv, även om jag förstås älskar vackra katter! Jag kommer i fortsättningen i första hand att välja avelsdjur från linjer utan kända fall av HCM, vars föräldrar har låg halt av kattallergenet fel d1. Ett litet problem är bara att fertila hanar alltid utsöndrar mer allergen än icke-fertila, så jag vet inte riktigt hur jag ska kunna få rättvisande information om hanarna.

Ja ja, det får vara en process, som allting annat. Ingen idé att hasta! Får inte glömma att det här är en hobby, och att det ska kännas roligt under tiden. Det första jag ska göra är att testa mina två honor för allergenet fel d1. Har redan varit i kontakt med ett laboratorium som utför sådana tester.

En mycket informativ hemsida om detta ämne med "allergivänliga katter" hittade jag på uppfödaren "Lundbergs" hemsida i USA:

http://lundbergsiberians.home.comcast.net/~lundbergsiberians/allergies.html

Lisens kattungar är beräknade till den 12 oktober. Vi väntar med spänning!

Här ser ni resultatet av lilltjejens fotouppdrag. Jag trodde först att bilden på Algot i närbild var en bild på Evora!

Det har varit intensivt den senaste tiden och på lördag kommer nästan alla och hämtar sina katter. Nu har jag bett Lilla Lo att ta lite bilder av katterna innan de flyttar, så hon springer nu omkring och fotar för fullt.

Vi väntar alltså kattungar igen. Ett mirakel är vad det är. Lisen (Lidiya) är mamma och Yakov är pappa (samma pappa som med Evoras ungar som snart flyttar.) Det ska bli intressant att se om ungarna kommer att likna Lisen eller Yakov!

Detta förväntar vi oss av kattungarna i den kommande kullen (B-kullen):

- Supertemperament. Både Lisen och Yakov har otroligt trevliga och sociala temperament, så dessa katter kommer nog att bli sällskapliga.

- Troligen lite längre päls än Evoras kattungar, eftersom  Lisens päls är väldigt lång och tjock, men ändå inte svårskött. Kanske ärver de Lisens tjusiga "krage".

- Kattungarna kommer antagligen att bli medelstora som vuxna, inte jättestora.

- Eftersom båda föräldrarna har väldigt snygga klargröna ögon, så tror jag att ungarna också får det.

- Färgerna kommer att bli svart tigré eller silver tigré. Ungarna kan få vita tassar och nos eller de kan vara helt utan vita fläckar. (Evoras kull har samma färger fast inga vita fläckar.) Eventuellt kan någon unge bli helsvart eller svartvit.

Vi kollade Lisens mage idag med ultraljud, och det finns minst 3 kattungar därinne, kanske 4! Gud vad glad jag är! Nu hoppas jag på att minst en av ungarna är en hona, så att jag får behålla en unge hos en fodervärd! Det finns en jätteintresserad tjej som gärna vill bli fodervärd åt en hona i den här kullen. Sedan har jag några personer på väntelista också. Hoppas att allt går bra!

Så här ser Amanda och Alvin ut när de sitter bredvid varandra under ett kort ögonblick. Igår upptäckte dessa två kattungar att det fanns räkor, och eftersom det var så gott började Alvin morra och buffa undan Amanda med kroppen och med tassen. Han ville ha alla räkor för sig själv!

Ett vemod kom över mig, och jag insåg, för hundrade gången, att min passion för katter, liksom mycket annat jag och alla andra gör i livet, handlar om att fly ifrån obehagliga känslor, i mitt fall sorg.

Det finns många saker att skylla på: att kattungarna snart flyttar, att jag inte vet om Lisen är dräktig, att jag snart ska börja ett nytt jobb som jag inte vet något om (igen), att jag snart fyller 40 osv osv. Men den här sorgen är universell, existensiell. Katter kan lindra den tillfälligt, men inte utplåna den. Jag läste om "Sadness meditation", att bara tillåta sig att vara ledsen. Provade, och det känns bra men ovant. Men jag tror att det är bästa vägen att gå: bara tillåta sig själv att känna det man känner. Omfamna det, omsluta det som finns därinne just nu.

Tur att Lo tar så många bilder, själv känns det som att jag liksom inte hinner med. Hoppas att ni känner igen dem vid det här laget, skriv en kommentar annars!

Jag börjar tro att mitt intresse för kattuppfödning inte är någon vanlig hobby, det är en passion, en besatthet. Varje dag surfar jag på katthemsidor, särskilt den hemsida som jag vet att jag kommer att köpa en kattunge från så småningom. Även om den inte uppdateras så ofta, så kan jag inte låta bli att hoppas att det kanske har kommit några nya bilder eller någon ny kull till och med...Just nu lutar det åt att jag köper en hona som ska bo här hemma med våra andra två honor (Lisen och Evora). Sedan hoppas jag att det dyker upp fina avelshanar under tiden...

Finns det något underbarare än att lukta på en sovande kattunges varma, mjuka mage? Jag tror inte det! Kattungar är det bästa som finns (och snart ska de flytta).