Jag fick lust att köpa ytterligare en sibirisk katt. Helst en som jag kan åka och hämta nu på en gång! Jag kollar på en massa hemsidor. Inte kan det vara SÅ mycket jobbigare med fyra katter jämfört med tre? Men då kommer jag ju att ha kattungar nästan året om! Kanske är det det jag vill? Min familj bromsar förstås. Lilla Lo säger: Du vill ju ha ett helt stim med katter! Du tänker inte på något annat än katter! Hon har tyvärr rätt.

Så här ser min plan ut: Jag vill föda upp en massa kattungar! Ett par kullar per år hade jag tänkt mig. När de ursprungliga avelskatterna går i pension så skaffar jag ett par nya. Problemet är bara att katter kan leva i 20 år! Det blir fler och fler katter hela tiden! Därför kan det vara en fördel att hålla sig lite lugn så att man inte drunknar i katter till slut!

Och så tycker jag väldigt mycket om vissa färger! Jag älskar att surfa på kattsidor med en massa vackra katter och drömma om att kombinera olika vackra exemplar för att få små söta ungar! Förutom den viltfärgade svarttabbyfärgen som både Lidiya och Evora representerar så älskar jag röda katter, rödsilverkatter, cremekatter och goldenkatter. Blåsköldpaddor med mycket vitt kan också vara väldigt fina...Detta trots att jag hade föresatt mig att koncentrera mig på färgen svarttabby!...

Kanske inte så logiskt, men vad ska man göra? Det är jobbigt att vänta på sina katter! Snart känns det som att jag har gjort allt man kan göra INNAN man får hem själva katten.....hemsida, blog osv...och sen när själva katterna väl kommer hem till oss kanske det inte alls blir så kul som jag hade tänkt? Hur ska de kunna leva upp till allt det där? Bra att katter är så mycket coolare än människor! Kanske bara en massa extra jobb med dammsugning och tömning av kattlådor? Vad vet jag? Det är också typiskt att mina kissar ska komma precis när jag jobbar heltid för första gången på länge. Kommer jag ens att hinna umgås med dem? Min ambition är att gå ut med dem i koppel lite då och då. Hoppas att det kan fungera!

Om jag skulle analysera mig själv så måste jag väl erkänna att min längtan efter katt egentligen måste vara en längtan efter något annat. Men vad? Kanske bara närhet och en mjuk päls? Kanske bara en allmänt omättlig törst efter något annat, något bättre? En jakt på det perfekta tillståndet som aldrig infaller? För er som gillar att tänka i de här banorna, eller som snarare är lite trötta på att tänka överhuvudtaget, så kan jag rekommendera en av vår tids västerländska "guru" Eckhart Tolle! www.eckharttolle.com

En annan liten passion som jag har är att jag älskar att hitta på namn. Jag har redan en lång lista på namn till han- och honkatter! Den första kullen ska förstås alla ha namn som börjar på A, nästa kull ska ha namn som börjar på B osv. Jag har en massa fina namn på C och D också som jag har tänkt ut. Varje namn ska börja med mitt stamnamn S*Emmis (som är under registrering) och sen ska alla katter ha två namn som börjar på samma bokstav efter det. Mina namn kommer inte att klinga ryskt i likhet med många andra sibirkatters, utan jag kommer att välja anglofila namn eftersom jag nu kan engelska lite bättre än ryska.