Miss Emmi's sibiriska katter

Alla inlägg under juli 2007

Av Emelie - 17 juli 2007 10:02

Hej alla!


Trots att jag redan har en egen katthemsida och en kattblogg så har jag fortfarande inga sibiriska katter hemma. Ganska knäppt egentligen! På bara ett par månader har jag hunnit vara inne och titta på världens alla katthemsidor för sibiriska kattuppfödningar, sätta mig in i området kattgenetik, planerat vilka kattutställningar jag ska gå på, gått med i kattklubb och rasring och ansöka om stamnamn och bestämma vilket kattfoder jag ska använda (Orijen) och jag vet inte allt. Och fortfarande inga katter!!! Vad ska jag nu göra? Jag är ingen solbadare direkt och den här sommaren finns det ändå ingen sol i Göteborg, så jag får väl spela dataspel eller nåt. Egentligen skulle jag behöva rensa och städa lägenheten på ett djupgående sätt, vi får se om jag lyckas ta mig för detta innan semestern är slut. Har i alla fall inrett ett kattskåp med diverse kattsaker. Där kommer jag också att förvara eventuella priser från kattutställningarna! En bild på Alisia, som jag hädanefter kommer att kalla för Elise:

ANNONS
Av Emelie - 16 juli 2007 09:45

Idag tänkte jag visa en bild på Evoras morfar, Odysseus Valenvic. Han är EC, vilket betyder Europachampion, vilket är väldigt bra, har jag förstått. Så nu har ni sett alla hennes mor- och farföräldrar! Det är intressant att kunna se drag av dessa katter hos Evora. Nu återstår bara att se hur de olika förfädernas egenskaper kommer att ge utslag i Evoras avkomma! Det blir spännande!

ANNONS
Av Emelie - 15 juli 2007 22:49

JAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!


Så skrek H alldeles nyss. Och gissa varför? Han hittade vår bilnyckel!!!!!!


Den låg INUTI vår bäddsoffa. Under den hopfällbara sängen. Yes! Tack Gud! Tack H!



Av Emelie - 15 juli 2007 21:55

Idag var vi i Målsryd och träffade Alisia. Bilnyckeln är fortfarande borttappad. Jag hade föreslagit H att vi skulle ringa en telefonlinje till ett medium som var specialiserad på att hitta borttappade saker, men han blev bara arg. Så vi hyrde en bil i stället. (Finns det händelsevis någon synsk person som kan se var nyckeln till vår vita Toyota Corolla är, så skriv en kommentar till den här bloggen!)


Alisia var jättegullig och det var alla andra kattungarna också. Jag blev lite orolig för om jag hade valt rätt katt. Trots allt är det ju ett stort beslut som man får leva med i väldigt många år. Men allting sammantaget så tror jag att det kommer att bli väldigt bra. Kolla på bilderna så får ni se vilken fin katt hon är!


Sedan åkte vi och käkade lunch på stan, tittade på en kyrka och på Borås museum. Efter det var vi så trötta att vi körde nästan direkt hem. Vi stannade bara på en bensinmack och köpte lösgodis och filmen "Underbara älskade" med Mikael Nykvist. (Blev inspirerad efter att ha hört hans fina sommarprogram igår på radion.)

Av Emelie - 14 juli 2007 10:30

Nu är min nya hemsidesadress klar! www.emmis.org. Lätt att komma ihåg! Idag har jag beställt fina och billiga visitkort som jag ska dela ut till folk på kattutställningar. Min första kattutställning kommer att vara i Kungälv den 1-2 december.


Vår bilnyckel är fortfarande borta, vilket gör att vi inte kan åka till Målsryd och träffa Alisia och hennes sex syskon. Fasen också! Vi leter och letar och letar, men ingen nyckel någonstans. Kanske har vi tur och får låna min mans föräldrars bil? I så fall åker vi på en gång!


Idag får ni se en bild på Evoras mormor, Zinaida!

Av Emelie - 13 juli 2007 20:03

Den sibiriska rasen: allergivänlig?

För det första ska sägas att det inte finns någon helt allergifri katt. Däremot finns det kattraser och kattindivider som är lättare för vissa kattallergiker att tåla. Den sibiriska rasen verkar vara en sådan ras och om jag som uppfödare kan bidra till att någon kattälskande allergiker kan tåla att ha en katt hemma, så vore jag överlycklig!

Tyvärr finns ingen forskning på det här området ännu, så ingen vet säkert varför den sibiriska katten kan tolereras bättre än andra raser. En teori finns om att ett protein i kattens hud och saliv, Fel d 1, förekommer i mindre mängd hos sibirier än hos andra katter.

Det finns dock ett problem: Det är inte alla allergiker som tål den sibiriska rasen, och det verkar variera mellan individer, både människoindivider och kattindivider, hur bra det går. Det verkar också vara så att vuxna katter är lite lättare att tåla än kattungar. Därför kan det ibland bli så att en allergiker besöker ett testhem utan att få någon reaktion, och bestämmer sig för att köpa en katt. Efter några veckor eller månader börjar ögonen klia och näsan att rinna och då vill de lämna tillbaka katten.

Den här situationen är förstås mycket olycklig både för katten, som måste byta ägare, och för ägaren, som blir besviken. Det kan också bli tufft för uppfödaren att försöka hitta ett nytt hem åt katten, eftersom vuxnas katter är mycket svårare att sälja. Därför vill många uppfödare inte sälja katter till allergiker.

Så vad gör man? Först och främst skulle jag välkomna mer forskning på området allergier i allmänhet och kattallergier i synnerhet. Det finns trots allt en massa människor i västvärlden som lider av kattallergier. Vissa kan inte ens umgås med människor som har katt hemma.

En idé är att man skulle kunna starta ett långsiktigt projekt: gå ihop ett antal uppfödare för att med hjälp av tester av mängden allergent protein hos varje katt kunna avla fram alltmer allergivänliga katter. Det blir förstås på lång sikt, och då blir det inte rastypiskhet som avlas fram i första hand, utan allergivänlighet. Jag är inte säker på att alla uppfödare tycker att detta är en bra idé, men om det finns någon därute som läser det här, och vill vara med och driva det hela, så får ni gärna kontakta mig!

Genmanipulerade katter

Det finns ett företag i USA, Allerca, som har tagit fram allergivänliga katter på konstgjord väg. De har helt enkelt genom genmanipulation kunnat minska det allergiframkallande ämnet hos några katter, och avlar sedan fram kattungar från dessa. Inte heller dessa katter är helt ”säkra”, utan köparna måste göra allergitester innan de kan köpa katten. Väntetiden ligger för närvarande på cirka två år, och man får inte välja färg eller kön på sin katt, utan man tilldelas bara nästa katt i kön.

Till saken hör att köparna får betala väldigt mycket för sin kattunge, 5.950 dollar. Bor man i Sverige kostar det 8.950 dollar exklusive frakt. Det är alltså en ren vinstdrivande affärsverksamhet de bedriver, och hemlighetsmakeriet är stort. Självklart vill de inte att andra ska kunna avla fram allergivänliga katter, så ungarna säljs kastrerade. Många tycker att det är oetiskt av Allerca att sälja allergivänliga kattungar på det här sättet, men jag tycker inte att det är mer oetiskt än annan affärsverksamhet. (Däremot tycker jag att affärsverksamhet i sig kan vara oetisk, men det är en annan sak.) Så länge katterna mår bra och ägarna och säljarna är nöjda, så är det okej, tycker jag. Ur kattens perspektiv tror jag bara det är bra att försäljningspriset är så högt, för då ökar troligen chansen att ägaren behandlar katten väl.

Kolla in Evoras farfar, Khariton Angara!

Av Emelie - 13 juli 2007 18:59

Några tankar om avel

 

En av de första saker jag lärde mig när jag bestämde mig för att bli kattuppfödare var att man skulle eftersträva att få så friska och rastypiska kattungar som möjligt. Man skulle också sträva efter att förbättra rasen. Dessa mål är också vad de flesta uppfödare säger sig vilja uppnå. Men när jag började studera ämnet djupare så började jag förstå att det inte är så lätt som man först kanske tror. Att ”förbättra” rasen på kort sikt kan innebära att man försämrar den på lång sikt. Och vad som är bra för en enskild uppfödare ur utställningssynpunkt är kanske inte bra för rasens hälsa.

 

För det första har vi frågan om inavel. De flesta som kan något om genetik säger att inavel är något som man ska undvika. Ändå visar det sig att inom många sorters husdjursavel så är inavel av större eller mindre grad mer regel än undantag. Varför? (Inavel definierar jag här som att någon eller några individer förekommer fler än en gång i en fyra generationers stamtavla.)

 

Jo, så här har jag förstått saken: I naturen finns det olika mekanismer som gör att inavel undviks. Detta är bra för rasen som helhet, därför att rasen håller sig frisk och vital och det finns goda möjligheter att relativt snabbt anpassa sig till olika förändringar i omgivningen.

 

Naturen premierar också de individer som vi kan kalla för ”medelmåttor”. Dessa individer har en kombination av egenskaper som gör att de kan klara sig bra i naturen och få många avkommor och därmed föra sina gener vidare. Det räcker inte för djuret att utmärka sig inom ett område för att vara framgångsrik, utan det bästa är om det kan vara tillräckligt bra på en massa olika områden som har med överlevnad att göra. Som exempel kan vi tänka oss att om den sibiriska rasen härstammar från vilda katter som levde i ett kallt och ogästvänligt klimat, vilket somliga tror, så skulle dessa katter ha fördel av att vara starka, friska, intelligenta, vara bra jägare, bra på att föda och ta hand om sina ungar etc. Utseendemässigt kan man tänka sig att de skulle ha nytta av en kraftig kropp utan några långa utskjutande delar (som lätt kunde förfrysa) och med en lång, varm, vattenavstötande päls.

 

Om vi däremot tittar på husdjursavel, så har vi en helt annan situation. Här är det människorna som bestämmer vilka djur som ska bli avelsdjur och vilka dessa ska paras med. Och vi människor tänker förstås mycket mer kortsiktigt än vad man kan säga att naturen gör. Om vi avlar katter så vill vi att så många som möjligt ska vilja köpa våra kattungar. Och då är det en fördel att ha katter som gör bra ifrån sig på kattutställningar eller som många människor tycker är söta och gulliga. De katter som vinner utställningar ska uppfylla vissa skönhetskrav och ha ett bra utställningstemperament. Däremot kanske det inte är så viktigt att katten är bra på att jaga föda, har stor motståndskraft mot sjukdomar eller är bra på att ta hand om sina ungar. Av den anledningen blir det därför de utseendemässiga egenskaperna som premieras framför andra.

 

De flesta uppfödare vill snabbt nå framgång med sina katter. Man vill inte riskera att kattungarna inte blir sålda och man vill ha gott rykte i branschen. Därför har många uppfödare upptäckt att ett snabbt sätt att nå framgång inom kattävlingar kan vara att avla de mest framgångsrika utställningskatterna med varandra. Och för att få en avkomma som är så homogen (lika varandra) som möjligt, så fungerar det ofta bra på kort sikt att använda samma exceptionellt framgångsrika individ flera gånger i stamtavlan, för då ökar man chanserna att avkomman tar efter utseendet på denna individ. Man slipper också obehagliga överraskningar, som att några katter blir helt olika sina fina släktingar, och därmed inte lämpar sig för vidare avel och utställningar. Faktum är att på kort sikt så kanske uppfödaren bara upplever fördelar med sin inavel: katterna klarar sig bra på utställningar och blir efterfrågade bland andra uppfödare osv. Och det är inte säkert att man på en gång märker några negativa hälsoeffekter.

 

Vad som däremot händer när man använt inavel under flera generationer är att den genetiska mångfalden försvinner och populationen blir mycket mer sårbar för sjukdomar och förändringar i omgivningen. Avkommorna blir visserligen nästan lika förutsägbara som genetiska kloner, men både styrkorna och svagheterna förstärks och det är därför vi kan se att vissa husdjursraser ofta får genetiska fel eller sjukdomar, och att deras hälsa är sämre än till exempel den sibiriska rasens, eftersom den sibiriska rasen ännu inte har hunnit bli så inavlad.

 Min kattuppfödning 

När jag funderat ett tag på fördelarna med genetisk mångfald gentemot fördelarna med att få en förutsägbar rastypisk avkomma så bestämde jag mig för att genom min avel försöka bidra till den sibiriska rasens långsiktiga hälsa, genom att:

·        Undvika inavel och därmed främja långsiktig hälsa och genetisk mångfald samt i stället riskera att all avkomma inte blir lika rastypisk som föräldrarna. Jag kommer att följa Sällskapet Sibirisk Katts rekommendationer att hålla inavelsgraden på max. 6% och jag försöker hitta avelshonor som inte är nära släkt med så många sibirier här i Sverige.

·        Välja avelshonor från kattmammor som haft lätta förlossningar och varit goda mödrar åt sina ungar, samt har ett balanserat temperament.

·        Inte avla på honor eller hanar som bär anlag för hjärtsjukdomen HCM, har dålig fertilitet, eller som inte är avelsgodkända.

·        Inte avla på katter som kan ha perserblod i sig, eftersom dessa katter kan ha anlag för njursjukdomen PKD, samt att risken finns att perserkatter hunnit avlägsna sig längre från den ”vildhet” som sibirierna än så länge har bevarat.

·        Generellt välja avelsdjur som har egenskaper som skulle göra att de kunde klara sig bra i ett hårt klimat i vilt tillstånd, exempelvis lång, vattenavstötande päls, ”vilda” färger som kan fungera som kamouflage i naturen, rundade aniktsformer, jaktinstinkt, modersinstinkt, etc. (Naturligtvis måste djuren kunna fungera bra som husdjur också, annars vore det ingen idé med husdjursavel!)

Sedan finns det några andra mål med min kattuppfödning, som inte har med katternas hälsa och genetiska mångfald att göra:

  • Jag vill föra fram en ras som vissa kattallergiker (inklusive jag själv) kan tåla bättre än andra.
  • Jag vill få möjlighet att umgås med många härliga vuxna katter och små gulliga kattungar och att följa deras utveckling. Detta var den största orsaken till att jag gav mig in på kattuppfödning överhuvudtaget.
  • Jag vill att mina katter ska vara vackra och rastypiska och gärna vinna tävlingar. Detta för att jag ska känna mig uppmuntrad att utvecklas vidare som uppfödare.
  • Jag vill genom min hobby lära mig nya saker, träffa likasinnade och få nya erfarenheter.
  • Jag vill bidra till att fler katter får det bättre genom att statusen höjs och att fler och fler människor inser kattens värde. Jag tänker därför skänka 200 kronor från priset av varje såld katt till Råmossens katthem för hemlösa katter. (För dig som inte har råd med en raskatt, eller som vill göra en god gärning: adoptera en hemlös katt eller sätt in pengar på Råmossens katthems konto!)

Kolla in Evoras farmor, Vesta Valenvic!

Av Emelie - 13 juli 2007 13:52

Nu har jag skickat ett mail till folk jag känner och informerat dem om min nya hemsida med tillhörande blogg! Min bror Henrik svarade: "Snygg sajt Emmis". För er som inte känner Henrik så kan jag berätta att på hans språk betyder det: "Wow! Vilken skitsnygg hemsida, syrran! Det har du gjort bra!"


Här ska ni få se en bild på en tonårig Evora. När hon är färdigutvecklad så kommer hon att se ännu mer rastypisk ut, men hon är jättefin redan nu!


Vem är jag?

Var med och rösta!

Hur brukar du göra med katten/katterna när du reser på semester?
 Jag tar oftast med mig katten
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor kvar i mitt hem)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katten bor kvar)
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor hos kattvakten)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katt hos kattvakt)
 Jag lämnar oftast in katten på ett kattpensionat

Kattkurser jag gått

   

        

     

Här kan du följa min blogg!

Följ Miss Emmi's sibiriska katter med Blogkeen
Följ Miss Emmi's sibiriska katter med Bloglovin'

Här kan du ställa frågor!

165 besvarade frågor

Emmisibirier tidigare år!

Sök något i min blogg!

Saker jag skriver om!

Bloggkalender!

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13 14 15
16 17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
Juli 2007 >>>

Mina senaste inlägg!

Tidigare inlägg!

Massor av länkar!

Antal bloggläsare!

Skriv i min gästbok!

RSS-format!

Feedit

Happy Cat Kaoani

Bloggplatsen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se