Jag skickade in DNA-tester för PK-brist och blodgrupp för ett tag sedan och nu har svaren kommit. Jag är glad och lättad över att ingen av kattungarna eller mamman Chanel har dubbla anlag av PK-brist, vilket betyder att ingen av dem kan utveckla sjukdomen. TACK OCH LOV! Jag testade även tjejernas blodgrupper och båda visade sig vara blodgrupp A. Vi kommer därför att kunna gå vidare med de ursprungliga planerna. Jag är så glad och lättad!  

MEN det visade sig också att alla de testade katterna är bärare av den sjuka genen, vilket betyder att avelskatterna i kullen bara får paras med friska katter som inte är bärare. För sällskapskatterna spelar det ingen roll, och de kommer som sagt inte att kunna utveckla sjukdomen.

Alltså (om inget ändras på vägen):

Hilma stannar hos fodervärden på foder.

Helga flyttar till oss som avelskatt.

Henrik och Chanel flyttar till familjen J.

Hilding flyttar till T och J.

Tyvärr kan jag inte ta emot kattbesök den här helgen, för jag och H åker till Italien i fyra dagar alldeles snart. Jag hinner inte heller skriva mail till alla som vill veta resultaten, utan ni får nöja er med det här meddelandet på bloggen så länge. Jag ska fota lite i Italien och visa här på bloggen när jag kommer hem.

Ciao Italia!

Idag har det fötts en ny kull hos oss med 7 små hamsterbebisar! Vilket mirakel! De är förstås alldeles små och rosa och nästan lite genomskinliga i huden, precis som nyfödda hamsterbebisar brukar vara.

En skål med små hamsterkarameller! Vilken smak är din favorit?

Hamsterbebisarna, som är 15 dagar gamla, har nu börjat springa omkring i hela buren, men Toadette tar dem ibland i nackskinnet och drar in dem i boet, precis som en kattmamma brukar göra. De har ärvt sin pappa Hennings söta runda huvud och bredd mellan ögonen. De är helt bedårande.

Nidoran:

En mandarin pearlbebis:

Ditto:

Fyra ungar upptäcker den nystädade buren:

Idag sa jag till Lilla Lo: "Vet du hur mycket jag tycker om dig?" Hon svarade på det självklaraste sätt: "Mycket."     

Nu är hamsterbebbarna extremt söta och fortfarande otroligt små. Vi har börjat plocka upp dem i handen för att träna dem på att bli hanterade.

Nidoran, störst i kullen, har börjat öppna ögonen.

Ditto

Alla mandarin pearl-bebbar.

Det är svårt att fatta hur så små djur kan äta så mycket. Varje dag lägger jag in en massa mat i hörnet under papperet och vadden där hjärtekrossarna bor, och nästa dag så är det bara pyttelite kvar. Idag fick de en stor ostbit, fröblandning och alfalfahö som de ska få kalasa på.